Det antika Greklands ekonomi baserades på tre stora aktiviteter: jordbruk, handel och hantverk.
Det antika Greklands ekonomi utvecklades ungefär mellan 1200 f.Kr. och 146 f.Kr.
Under den hellenistiska perioden infördes stora ekonomiska framsteg, såsom den allmänna användningen av valutan, bankirernas figurer och utseendet hos stora köpmän.
Jordbruket
De tre huvudsakliga grödorna i den grekiska ekonomin var vinstockar, spannmål och olivträd. Men på grund av naturen i den grekiska terrängen, där bergen var rikliga, kom det en tid då grekiska grödor inte räckte för att garantera självförsörjning. Därför användes grödorna i kolonierna inför otillräcklig jordbruksproduktion.
Vid den tiden präglades det grekiska jordbruket av intensiv användning av arbetskraft. När det gäller jordbruksteknikerna använde grekerna grödorotation.
Boskap hade dock inte en så djup utveckling och användes för att komplettera jordbruket. De vanligaste arterna i det antika Grekland var getter och får utan att försumma gris, nötkreatur, hästdjur och åsnor.
Handel och finans i antikens Grekland
På grund av dess geografiska läge och ett inhemskt jordbruk som inte räckte för att leverera spannmål till hela Grekland ägde en viktig utveckling av handeln till sjöss rum.
För Grekland och dess handel var utvecklingen av viktiga handelsflottor avgörande. Således var de viktigaste utbytespunkterna för grekerna Egypten, Italien och områden i Libyen såsom Cyrenaica. Å andra sidan blev de Egeiska öarna mellanliggande punkter i de viktigaste sjöfartsvägarna.
Huvudimporten för grekerna var vete, även om vikten av andra importerade råvaror som papyrus och trä också måste beaktas. När det gäller export sålde grekerna olivolja, vin och keramik utomlands.
Man bör inte glömma att de inte bara handlade med råvaror på den tiden utan också en generaliserad handel med slavar. Exakt källan till denna slavhandel var fångar som fångats i krig, piratkopiering och banditry.
Den ihållande tillväxten av handeln i det grekiska Grekland ledde till att ett banksystem uppstod där lån gjordes kontant. På detta sätt betalade många köpmän för sina expeditioner genom lån, liksom bönder begärde förskott för insamling av sina grödor.
Utvecklingen av denna typ av finansiering gjorde det möjligt för banker att lagra ädelmetaller och utföra valutaväxlingsuppgif.webpter, samt fastställa villkoren för insamling och betalning. Utan tvekan var de av stor betydelse för finansiering av handel och transport. Banken var inte bara privat utan mot 400-talet f.Kr. C. redan de första statsbankerna skapades, som erbjöd finansiering till stater och individer.
Skatter i antikens Grekland
I det antika Grekland fungerade krigsbytet som en källa till inkomst och rikedom för kungarna, till vilka man måste lägga till skatten på andras egendom.
Det fanns ett stort utbud av direkta skatter, såsom de som betalades av hantverkare, läkare, författare, advokater och stora förmögenheter. Även utlänningar och befriade var tvungna att betala personliga skatter. Även leasing av mark, fiske, handel (tull, lastning och lossning av varor i hamnar), förvärv av medborgarskapsrättigheter och gruvdrift var föremål för skattebetalning.
En stor del av budgeten var avsedd att underhålla de religiösa templen och att finansiera arméns kostnader. Andra utgif.webpter var löner till tjänstemän och byggande av offentliga arbeten.
Hantverk
Utvecklingen av hantverk hade särskild betydelse i den antika Greklands ekonomiska verksamhet. I denna mening är det värt att lyfta fram vikten av aktiviteter som keramik och metall, även med hänsyn till vikten av annat hantverk relaterat till trä och textilier.
Till allt detta måste läggas till att den grundläggande arbetsenheten i grekiskt hantverk var verkstaden och att i denna sektor ibland användes slavarbete.
När det gäller keramik modellerades produkter som krukor, tallrikar och oljelampor. Det bör noteras att dessa typer av artiklar hade inhemska och religiösa syften.
När det gäller metallurgi var bronsgjuterier viktiga för produktionen av vapen, rustningar och sköldar, medan trähantverkare var ansvariga för byggandet av handelsflottor och krigsflottor på varven.
På samma sätt krävde konstruktionen också deltagande av många hantverkare, bland vilka det är värt att nämna arbetet med stenhuggare, snickare och skulptörer och målare som var ansvariga för prydnad och dekoration.