Den finanspolitik som tillämpas av regeringarna i Latinamerika har fokuserats på liberaliseringen av ekonomierna och det låga finanspolitiska trycket. Höga nivåer av korruption fortsätter dock att kväva de ekonomiska framstegen i regionen.
Latinamerika är en region som, trots att den anpassar sin offentliga politik till den nya ekonomiska och politiska ramen som krävs i det nya geopolitiska scenariot, alltid har präglats av att ha ett ganska lätt skattesystem. Om vi i Latinamerika tittar på de insamlade uppgif.webpterna om skattebördan för de olika länderna i regionen kan vi se hur vi i genomsnitt talar om en ganska måttlig skattebörda.
Som det är fallet i allt som rör ekonomisk vetenskap talar vi om ett måttligt finanspolitiskt tryck på grund av att Latinamerika har lägre nivåer av finanspolitiskt tryck, till skillnad från andra länder som de som utgör OECD. Och det är att i genomsnitt når skattetrycket i Latinamerika cirka 23% av bruttonationalprodukten (BNP), medan i OECD: s medlemsländer är genomsnittet cirka 34% av BNP.
Som vi kan se är det ena medelvärdet mycket långt ifrån det andra. Vi måste dock komma ihåg att vi talar om ett genomsnitt av de länder som utgör Latinamerika, Centralamerika och Karibien, eftersom vi bland alla medlemsregionerna kan se en stor skillnad mellan skattesatserna för en och Övrig. Ytterligare ett urval av ojämlikheten som regionen presenterar.
Skattetryck i Latinamerika
Om vi tar ut förstoringsglaset och observerar individualiteter är Peru, till exempel, med 16% skattetryck, eller Dominikanska republiken, med 13,7%, urval av länder där skattetrycket är klart lägre än andra regioner som Kuba, där skattebördan är nära 42% av BNP. En egenskap hos ytterligheter där länder som Argentina eller Brasilien också kan fångas, vilket visar en skattetryck på mer än 30% av BNP.
Ett annat märkligt fall, men på motsatt sida av myntet, är fallet med Guatemala. Om vi tittar på fallen Dominikanska republiken eller Peru stöder siffrorna för ekonomisk tillväxt och ekonomisk aktivitet i regionerna den tillämpade finanspolitiken. Vi talar om två av de länder som har haft den högsta tillväxten de föregående åren. Dessutom är särskilt Dominikanska republiken det land med den högsta ekonomiska tillväxten i hela regionen.
Guatemala är emellertid väldigt annorlunda, för för att ha ett så lågt finanspolitiskt tryck genomgår landet en krånglig ekonomisk situation och uppfattar en situation med extrem fattigdom och det leder till en massiv migration av människor till grannländerna. , försöker fly från ett land där hunger, liksom den osäkerhet som upplevs i territoriet. Av denna anledning är det vid första anblicken inte förståeligt hur ett land som saknar sådana grundläggande tjänster i sin tur tillämpar en skattepolitik som i förväg inte försöker lindra situationen.
Med ett annat perspektiv och i vilket den politik som tillämpas av landet kan vara motiverad är att locka utländskt kapital. Latinamerika är med andra ord en region som har präglats av medlemsländernas beroende av utländska investeringar. Inför situationen med tillämpning av slapp finanspolitik kunde vi förstå det som ett incitament att locka utländska investeringar och företag till landet, så att vi bara på detta sätt kunde motivera nämnda åtgärder.
Regionens dolda beskattning
Problemet att Latinamerika och som alltid har representerat den "svarta handen" i dess ekonomi har varit problemet eller fenomenet med korruption i länderna. Vi talar om låg beskattning i vissa territorier, även om det bör noteras att de skattesatser som länderna presenterar inte inkluderar den dolda skattetrycket, de dolda skattesatser som härrör från korruption, och som, som det är uppenbart, ger ett kostnaden för medborgarna i landet.
Enligt rankningen som mäter korruptionsindexen för de länder som utgör regionen sätter de visade resultaten återigen fokus på det enastående och nyfikna fallet Guatemala. Som jag säger, märkligt nog, ett av länderna med de högsta korruptionsnivåerna i Latinamerika. Ett land som tillämpar en låg skattebörda men som ändå stöder en av de högsta korruptionsnivåerna i hela territoriet.
Tillsammans med Guatemala finns Venezuela, Nicaragua eller Mexiko. Som jag sa, en komplex nyfikenhet, eftersom dessa länder nämnde, förutom Nicaragua, har resten måttligt låga nivåer av finanspolitiskt tryck. När det gäller Venezuela ligger detta på 14,4% av BNP, medan det i Mexiko är 16,2%. Naturligtvis, som jag har sagt tidigare, allt detta utan att ta hänsyn till korruption, en disciplin där dessa länder fullgör toppen av rankningen.
Uppenbarligen gör den höga korruption som dessa länder utgör det svårt för ekonomin att fungera ordentligt och tynger alla framsteg i landet. En korruption som är svår att undertrycka, eftersom många latinamerikanska medborgare uppfattar korruption som ett dagligt fall utan att kunna presentera en kamp för att avsluta den. Så är fallet att demokrati i länder som de som nämns ovan riskerar att försvinna helt enkelt för att regeringen är den största källan till korruption i landet.
Den svarta ekonomin spelar en mycket relevant roll
Om vi talar i termer av den informella ekonomin eller den underjordiska ekonomin kommer uppgif.webpterna att överraska oss ganska mycket, för låt oss titta på vad vi sa tidigare. Latinamerika, till skillnad från OECD-länderna, hade mycket låga och måttliga nivåer av finanspolitiskt tryck. Men om vi tittar på de senaste uppgif.webpterna från Internationella valutafonden (IMF) om den informella ekonomin i den latinamerikanska regionen är genomsnittet alltför högt och mycket långt från OECD-ländernas.
Medan OECD har en genomsnittlig svart ekonomi på 18%, eller Europa, som har ett genomsnitt på 22%. Latinamerika har en ungefärlig genomsnittlig nivå av underjordisk ekonomi på 40% av BNP. Vi pratar om den nedsänkta ekonomin i länderna i regionen som står för nästan hälften av bruttonationalprodukten. Enligt IMF arbetar i Latam cirka 130 miljoner människor i en oregelbunden situation, medan länder som Bolivia visar hela 62% av sin BNP som en underjordisk ekonomi i landet.
Om vi återvänder till fallet Guatemala, låt oss komma ihåg att vi pratade om ett av de lägsta finanspolitiska trycken i regionen. Men om vi hänvisar till de approximationer som tillhandahölls av World Economic Forum (WEF) 2016 nådde den underjordiska ekonomin i landet 70% av BNP. Som vi kan se står den underjordiska ekonomin i landet för nästan tre fjärdedelar (3/4) av ekonomin i landet. En situation som trots det låga skattetrycket gör de ekonomiska framstegen i länderna i regionen extremt svåra.
För att inte tala om de finanspolitiska ansträngningarna, en indikator som skulle ge för en ytterligare fullständig jämförande artikel och som skulle kasta ytterligare ljus över saken.