Zollverein skapades 1834 och var en ekonomisk organisation konfigurerad som en tullunion. Många tyska stater slog sig samman för att skapa en frihandelszon och fastställa tullar mot tredjeländer.
När Europa blödde till döds i Napoleonkrigen, började de första rösterna dyka upp och krävde en tysk fackförening. När 1800-talet gick gick de tyska staternas ekonomi framåt och kommersiell enhet återkrävdes.
Vägen till Zollverein
De många tullkontoren, förekomsten av olika tullbestämmelser och den stora variationen av betalningstullar som man måste möta när handeln mellan de tyska staterna hade blivit verkliga hinder. Den tyska ekonomen Friedrich List försökte förenkla en sådan komplex reglering för att införa en enda reglering medan de tyska staterna gick samman för att möta tidens stora kommersiella makt: Storbritannien.
Bland det trassel av tyska stater som fanns på 1800-talet var den mäktigaste av dem alla, Preussen, pionjärer för enande av tullreglering. Således fastställdes gemensamma tullar inom hela det territorium som Preussen hade vunnit efter Wien-kongressen.
Den tyska ekonomiska verkligheten vid den tiden var komplex och att upprätta en tullunion skulle inte vara en lätt uppgif.webpt. Medan östra Tyskland kännetecknades av en tung vikt av jordbruket i ekonomin, där adeln kontrollerade stora landområden. Tvärtom började det tyska västern att industrialisera sig samtidigt som det var ett samhälle där bourgeoisin fick vikt.
För sin del hade Bayern lyckats upprätta en tullunion och till och med utvidga denna union med Wurtemberg. På detta sätt fastställdes tullar mot tredjeländer medan varor kunde cirkulera fritt.
Ekonomiska och politiska konsekvenser
I takt med att handeln och tullföreningen steg framåt togs de första stegen mot det som skulle bli en stor tysk tullunion. Allt detta kulminerade 1834 med skapandet av Zollverein eller tyska tullunionen. Således gjorde ett konglomerat av små tyska stater ett slut på tullen och underlättade godstrafiken.
Trots den stora vidhäftningen från ett stort antal tyska stater fanns det dock städer och stater som valde att inte gå med i Zollverein. De var medlemmar i den så kallade Hansan.
En av de mest omedelbara konsekvenserna av den fria rörligheten för varor kändes i medlemsstaternas utgif.webpter. De länder som utgör Zollverein var tvungna att ägna färre resurser till gränskontroll, vilket innebar betydande besparingar för den offentliga handväskan.
En annan effekt av denna tullunion var uppkomsten av en stor tysk marknad där man kunde handla. Ökad ekonomisk aktivitet stärkte den tyska utvecklingen, vilket ledde till ett stort järnvägsnät och drivit industrialiseringen.
Trots den fria rörligheten för varor och upprättandet av en gemensam tariffpolitik representerade Zollverein inte en fullständig ekonomisk union för Tyskland. Varje stat hade sin egen ekonomiska politik utan att glömma att de också använde olika valutor.
Zollverein räknade alltid med Österrikes politiska och ekonomiska rivalitet, som inte lyckades överträffa de tyska staterna, ledda av det mäktiga kungariket Preussen.
En modell för ekonomisk integration
Utöver dess betydelse som affärsorganisation hade Zollverein en stor politisk inverkan. I denna bemärkelse betraktas Zollverein som en bakterie som skulle sluta förena tyskarna i det som skulle bli känt som det tyska riket.
Även på politisk nivå bör det noteras att Zollverein hade sin betydelse i Europas ekonomiska union. Således togs tyska tullunionen som ett exempel för den efterföljande byggandet av Europeiska unionen.