Benelux är en mellanstatlig förening som integrerar Belgien, Luxemburg och Nederländerna i enlighet med ett tull- och ekonomiskt fördrag. Det är skyldigt sitt namn till förkortningen för de första stavelserna med namnen på de länder som tidigare bildade det nu utdöda Förenade kungariket Nederländerna.
Inom ramen för Europeiska unionen är Benelux det avtal genom vilket Belgien, Nederländerna och Luxemburg tillåter fri rörlighet för varor, tjänster och människor. Möjligt tack vare tull- och gränsunionen. Avtalet slutfördes 1958, trots att dess början går tillbaka till tidigare år. Genom detta avtal är de tre länderna överens om en ekonomisk union som senare fungerar som ett exempel för Europeiska unionens födelse.
Benelux betraktas ofta som det första stora ekonomiska avtalet mellan länder i Europa. Därför ett exempel på vad som senare skulle ge upphov till Europeiska unionen. Trots att fördraget alltid har trätt i kraft har det genomgått kontinuerliga förändringar och justeringar i sitt format, det sista av dem 2008.
Benelux historia
1944, efter andra världskriget, efter exil från Belgien, Luxemburg och Nederländerna i London, undertecknade de tre länderna ett tullunionfördrag, genom vilket tullhinder för handel, varor och tjänster eliminerades. För att ge de tre länderna tid att återuppbygga och stabilisera landet efter mellankrigstiden trädde fördraget i kraft 1948. En överenskommelse om ekonomiskt samarbete mellan de tre territorierna som senare skulle tjäna som ett exempel för bildandet av Europeiska unionen.
Trots att unionen mellan de tre länderna bildades 1944, började unionen mellan dessa länder efter första världskriget, när förbindelsen mellan Luxemburg och tyska Zollverein bröts. I princip, genom att inte inkludera Nederländerna, upprättades fördraget mellan Belgien och Luxemburg 1921 under namnet Union Belgo-Luxemburguesa. Detta fördrag markerade början på vad som senare skulle leda till Nederländernas anslutning och den slutgiltiga bildandet av Benelux-blocket.
Tolv år efter undertecknandet av fördraget stärkte samhällsblocket sin ram för överenskommelse och skapade en mer gynnsam miljö för ekonomiskt samarbete mellan medlemsländerna. Ett samarbete som försökte ytterligare stärka handelsavtalet och upprätta vad som skulle vara Beneluxs ekonomiska unionsfördrag. Ett avtal som på samma sätt blev en del av Europeiska ekonomiska gemenskapen med undertecknandet av Romfördraget 1957.
En vidhäftning som redan tidigare år gjorde med andra integrationsområden. 1948, efter undertecknandet, när det gick med i Europeiska organisationen för ekonomiskt samarbete (OECE) och Nato. Senare, 1951, anslutning till Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG). Ett avtal som inte genomgick ytterligare revisioner förrän 2008. När New Benelux-fördraget i Haag undertecknades för att fortsätta att stärka avtalet och utvidga nya samarbetssystem mellan länderna; trädde i kraft 2012.
Benelux-uppdrag
Som en union för ekonomiskt samarbete har Benelux några huvudmål som ledde den till att underteckna successiva fördrag. Bland dess mål är det främsta målet för hela avtalet att främja välståndet och välbefinnandet för de medborgare som utgör fördragets medlemsländer.
I sin tur är målet de tre ländernas samarbete inom områdena ekonomi, säkerhet och hållbarhet. Ett annat av Benelux mål, eller åtminstone de har bekräftat det sedan starten, är bland annat användningen av avtalet mellan de tre länderna som en testplats för tillämpningen av EU: s regler, vilket underlättar nya samarbetsmiljöer mellan medlemmarna i community block.
Benelux-konfiguration
För att garantera en korrekt funktion av samarbetet samt ett försvar för medlemsländernas intressen inrättar Benelux ett ledningsorgan som försöker garantera en korrekt utveckling och funktion av samarbetsavtalet.
Bland de organ som styr den ekonomiska unionen kan vi hitta följande:
- Benelux-ministerkommittén: Benelux högsta beslutande organ med företrädare för de tre länderna.
- Benelux-rådet: Det ansvarar för att förbereda rapporterna för ministrarna. Den består av högre tjänstemän från ministerierna.
- Beneluxs generalsekretariat: Stöder och övervakar samarbete inom de olika handlingsområden som planeras i avtalet.
- Benelux interparlamentariska rådgivande råd: En grupp rådgivare som förstärker och ger råd till olika regeringar i frågor som rör fördraget.
- Benelux-domstolen: Garanterar jämställdhet mellan medlemsländerna. Samtidigt säkerställer det att bestämmelserna i avtalen följs.