Gemensam jordbrukspolitik

Innehållsförteckning:

Gemensam jordbrukspolitik
Gemensam jordbrukspolitik
Anonim

Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) är en uppsättning strategier och åtgärder som EU: s medlemsländer har inom jordbruk och boskap.

Genom de åtgärder som utgör den gemensamma jordbrukspolitiken skapas ett subventionssystem för landsbygdssektorn på kontinenten för att förbättra utnyttjandet av den.

Känslan av skapandet av denna politik härrör från behovet av att möta olika problem inom sektorn. Unionen ansvarar för förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitiken gentemot varje medlemsstat.

I Europa finns det en betydande betydelse för jordbrukssektorn i dess produktion som helhet, så den är direkt relaterad till invånarnas välbefinnande. Det är därför offentliga institutioner måste ta hand om denna produktiva struktur genom sin reglering och stöd, särskilt i den nuvarande ekonomiska ramen.

CAP-medel används också ibland för att lindra oförutsedda effekter som kan uppstå efter naturkatastrofer eller uppkomsten av sjukdomar som fokuserar på mat. De kommer således från två institutioner som är beroende av EU: Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). Mellan dessa två fonder ger de betydande ekonomiskt stöd till jordbrukssektorn.

Av denna anledning, med tanke på sin nyckelroll för att skydda jordbruks- och landsbygdsbefolkningen i Europa, anses denna gemensamma politik vara en grundpelare i unionens arbete. Början på detta gemensamma projekt i jordbruksfrågor ägde rum 1962 med mål som redan sattes i bildandet av EU enligt Romfördraget.

Huvudmålen för den gemensamma jordbrukspolitiken

Dessa är de viktigaste målen som den gemensamma jordbrukspolitiken eftersträvar:

  • Genomför en förbättringsprocess när det gäller jordbruksproduktivitet, vilket underlättar tillgången till mat vars priser är överkomliga för befolkningen.
  • Säkerställa teknisk utveckling och framsteg inom sektorn för att uppnå högre produktivitetsnivåer. Samtidigt garantera försvaret av europeiska producenters konkurrenskraft inom en global handelsram.
  • Försvara jordbrukarnas intressen i varje hörn av EU och nära övervakning och skydd av landsbygdsvägar på kontinentala nivå, vilket ger stabilitet på sina marknader.
  • Livsmedelssäkerhet, säkerställande av en nivå av livsmedelsproduktion och tillräcklig tillgång som svar på förändringar i samhället och antalet invånare.
  • Uppmärksamhet på detaljerna i den globala uppvärmningen och användningen av naturresurser.

Det sätt på vilket den gemensamma jordbrukspolitiken följer denna serie poäng går genom åtgärder såsom fastställande av högsta eller lägsta priser eller begränsningar i termer av tillgängliga kvantiteter för konsumtion. Ett annat är minskningen av överskott tack vare användningen av bråk eller maximala produktionskvoter under vissa tidsperioder.