Irak-kriget (2003) var en krigsliknande konflikt mellan USA som, med stöd av en internationell koalition, mötte den irakiska regimen under ledning av Saddam Hussein. Konflikten ledde till att den irakiska diktatorn Saddam Hussein föll, men efter kriget blev Irak ett land härjat av uppror, terrorism och elände.
Orsakerna som motiverade invasionen av Irak har varit föremål för stor kontrovers. Således hävdade USA att Irak hade massförstörelsevapen, samtidigt som de bekräftade att det fanns kopplingar mellan Saddam Husseins regim och terroristgruppen Al Qaida. Men förekomsten av massförstörelsevapen och förhållandet mellan Saddam Hussein och Al Qaida kunde inte bevisa.
Utöver massförstörelsevapen finns det de som påpekar att konflikten drevs av ekonomiska motiv och hävdade att USA försökte få tillgång till Iraks stora oljereserver.
Å andra sidan, på internationell nivå, orsakade Irak-kriget en stor klyfta mellan de stora världsmakterna. Således ledde Storbritannien, USA och Spanien kriget i Irak, medan Frankrike, Ryssland, Tyskland och Kina visade stark motstånd mot konflikten.
Bakgrund till konflikten
I slutet av Gulfkriget (1991) tvingades Irak att demontera sina arsenaler av massförstörelsevapen och att underkasta sig FN-inspektörernas kontroll, medan en flygfri zon bestämdes.
Å andra sidan infördes en strikt ekonomisk blockad genom vilken irakisk oljeexport var förbjuden. Denna blockad var dock avslappnad, vilket möjliggjorde försäljning av olja för att köpa mat och medicin. Under FN-skyddet kallades detta program "olja för mat".
Trots allt fortsatte den amerikanska regeringen med sitt handelsembargo mot Irak och 1998 bombades landet av Storbritannien och USA på grund av Saddam Husseins motstånd mot att demontera hans arsenaler.
Vägen till Irak-kriget
Ankomsten av George W. Bush till Vita huset skulle sätta Irak ännu mer i rampljuset. Således inkluderades den irakiska regimen i den så kallade "ondskans axel", medan president Bush insisterade på kopplingarna mellan Irak och terroristorganisationen Al Qaida.
Med spänningen ökade, från FN, infördes vapeninspektioner mot Irak. Mellan november 2002 och mars 2003 fann inspektörerna inga bevis för att Irak hade massförstörelsevapen.
Samtidigt presenterade USA försök att legitimera kriget för FN en serie bevis som försökte visa att Irak hade massförstörelsevapen. Dessa tester visade sig dock vara falska, eftersom det efter invasionen av Irak 2003 inte hittades några kemiska, biologiska eller kärnvapen.
Trots motstånd mot kriget från länder som Ryssland, Frankrike, Tyskland och Kina, började USA skapa en internationell koalition för att avsluta Saddam Husseins regim. Bland länderna som ledde denna koalition var Förenta staterna, Storbritannien och Spanien, som vid Azorernas toppmöte enades om ett ultimatum för Irak. Ultimatumet krävde nedrustningen av Irak för att undvika krig.
När det gäller huruvida ingripandet var i överensstämmelse med internationell rätt finns det också en stor kontrovers. Således finns det många som bekräftar att kriget i Irak var en uppenbar kränkning av internationell laglighet, eftersom det inte fanns något uttryckligt mandat från FN. Däremot hävdade de som var krigets anhängare att resolution 1441 och uttrycket "allvarliga konsekvenser" var tillräckliga för att rättfärdiga kriget, till vilket de också tillade att andra konflikter utkämpades utan FN-mandat.
Invasionen av Irak
Den 20 mars 2003 bröt Irak-kriget ut. Koalitionsflygplan och krigsfartyg började bomba operationer. Därefter fortsatte koalitionstrupperna till markinterventionen och besegrade snabbt de irakiska styrkorna.
I april 2003 gick det irakiska motståndet sönder och koalitionsstyrkor tog kontroll över Bagdad. Slutligen tillkännagav USA: s president George W. Bush den 1 maj 2003 slutet på striderna i Irak.
Men invasionen hade inte varit slutet på kriget i Irak. Med ett land i kaos skulle ockupationen av Irak bli väldigt turbulent. Under tiden etablerade USA och Storbritannien en provisorisk regering i landet.
En kaotisk ockupation
Landets administration togs över av Organisationen för humanitärt bistånd och återuppbyggnad i Irak, som ursprungligen leddes av den tidigare militären Jay Garner, som senare ersattes av Paul Bremer, som tjänstgjorde som Iraks civila administratör. Redan 2004 slutade ockupationsmyndigheterna med att överföra makten till Irak.
För sin del fortsatte koalitionstrupperna att söka efter Saddam Hussein, medan massförstörelsevapen fortsatte att missa. Slutligen fångades Saddam den 13 december 2003 och prövades, dömdes till döden och avrättades i slutet av 2006.
Saddam Husseins regims fall innebar emellertid inte slutet på våldet i Irak. Upproret kom i strid med koalitionstrupper, sammanstötningar bröt ut mellan olika etniska grupper (shiiter och sunnier) och landet blev offer för Al-Qaidas terrorism.
USA: s militära närvaro i landet fortsatte fram till 2010, då dess trupper drog sig tillbaka. Endast en mindre kontingent var fortfarande ansvarig för utbildning och rådgivning till den irakiska armén.
Irak-kriget på det ekonomiska planet
Förutom det fruktansvärda mänskliga drama, med hundratusentals döda och fördrivna, kostade Irak-kriget USA en stor ekonomisk kostnad. I den meningen gick ekonomen Joseph Stiglitz så långt att han bekräftade att det var det mest betungande krig som USA har mött sedan andra världskriget.
Fortsatt med det stora utlägget orsakat av Irak-kriget i USA, tillhandahåller Stiglitz följande uppgif.webpter: om regeringen under andra världskriget var tvungen att ta en kostnad på 100 000 dollar för varje soldat, multiplicerades denna siffra med fyra i Irak. Och faktum är att de amerikanska lägren var autentiska städer utrustade med alla slags telekommunikations- och idrottsanläggningar, allt utan att glömma de ekonomiska kostnaderna för den medicinska vården som en sårad soldat krävde.
En annan slående aspekt av Irak-kriget var den omfattande närvaron av legosoldater, även kallade entreprenörer. Dessa är privata arméer som utförde stridsoperationer och övervakningsuppgif.webpter vid baserna. Att privatisera krig är inte exakt billigt på grund av legosoldaternas löner, som är mycket högre än för en professionell soldat. Det är värt att notera rollen för militärföretaget Blackwater, vars kontrakt ökade i värde när ockupationen av Irak utvecklades.
För Irak var kriget en social, ekonomisk och mänsklig katastrof. Skadorna på elinfrastrukturen orsakade en betydande minskning av de genomsnittliga elförsörjningstimmarna. Dessutom var överflödet av olja, som väger tungt för Iraks BNP, otillräckligt för att garantera elförsörjningen. Detta beror på att Irak saknar förmåga att förädla sin olja.
Det är konstigt att även om Irak är ett oljerikt land, efter invasionen, minskade bilägarskapet, tvärtom ökade användningen av motorcyklar och cyklar.
Långa år med civilstrid, krig och terrorism gav irakierna fattigdom. Förstörelse, korruption och osäkerhet ledde landet till extremt höga arbetslöshetstal.
En annan indikator på fattigdomen som landet har ställts inför är tillgången på mat. Sedan 1990-talet har de viktigaste livsmedlen distribuerats till befolkningen. Men efter kriget, 2011, hade Irak en andel undernärda människor på 5,7%, vilket representerade cirka 1,9 miljoner invånare.
En av de stora endemiska ondskorna i Irak har varit korruption. Många av irakierna betalade mutor och blev en tråkigt vanlig praxis, medan de ansåg att regeringens ansträngningar för att bekämpa korruption var otillräckliga.
Ett mycket avslöjande faktum om korruption är från sommaren 2003. Vid den tiden anslogs 18,4 miljarder dollar för att bygga om grundläggande infrastruktur, liksom hälsofaciliteter och skolor. Av det totala användes bara 1 000 miljoner i återuppbyggnaden, resten användes för militära operationer eller förlorades till följd av korruption.