Valutapolitik är den uppsättning åtgärder som genomförs av regeringar i förhållande till växelkursen. Det är en del av penningpolitiken.
Börspolitiken försöker påverka värdet av den nationella valutan. Det vill säga de är en uppsättning beslut som genomförs för att kontrollera valutans värde, alltid i förhållande till resten av utländska valutor. På detta sätt kontrollerar regeringen värdet på sin valuta genom tillämpning av de olika valutapolitiken som genomförs.
Således är målet med detta att ge stabilitet i värdet på en given valuta, i förhållande till en utländsk valuta.
Åtgärder som valutadevaluering, liksom tryckning av valuta, är valutakurspolitiska åtgärder.
Valutapolitiska mål
Huvudsyftet med valutapolitiken tenderar att fokusera på stabiliteten i den nationella valutans värde i förhållande till utländska valutor. Att uppnå landets externa balans genom valet av ett växelkurssystem är således ett av landets huvudmål.
I Economy-Wiki.com har vi valt de viktigaste målen för utbytespolitiken, som vi visar nedan:
- Förse valutan med stabilitet gentemot andra valutor.
- Upprätthålla prisstabilitet.
- Uppnå extern balans med ett optimalt växelkurssystem.
- Kontrollera inflationen.
- Öka exportens konkurrenskraft.
Utbytespolicytyper
De typer av utbytespolitik som finns i ekonomin är tre: fasta, flexibla och krypande eller "band".
Således skiljer sig dessa typer från varandra enligt följande:
- Fast: I det här systemet är värdet på en valuta i utbyte mot andra referensvärden. Guldstandarden är en fast växelkurspolitik.
- Flexibel: I detta system justeras valutans värde med marknadsvärdet. Här visas inte statlig intervention eller gör det i mindre utsträckning.
- Av band: I detta system tas två valutor som referens. Således, när värdet på en minskar, när värdet på den andra ökar, sägs växelkursen öka.
Vi talar alltså om de viktigaste valutakurspolitiken som finns i ekonomin.
Exempel och effekter av valutapolitiken
Därefter, för att få en idé och för att kunna klassificera vad vi hänvisar till i valutakurspolitiken, nedan är ett exempel på valutakurspolitiken samt de möjliga effekter (positiva och negativa) som den genererar.
När ett land vill gynna sin export försöker det öka sin penningmängd och själv tillföra en devalvering i sin valuta. Det vill säga genom att öka penningmängden ger den en monetär devalvering.
På detta sätt kan tredjeländer köpa varor och tjänster till ett billigare värde än i andra länder, eftersom valutan, valutafaktorn, är mindre värd. Således blir företag mer konkurrenskraftiga och landet säljer mer utomlands.
Men inte alla effekter är positiva.
Om vi talar om ett land som är beroende av import av en annan serie varor och tjänster, påverkar devalveringen av valutan köpkraften i landet negativt. Eftersom valutan är mindre värd är det dyrare att importera varor eller tjänster från utlandet, så vi måste betala mer lokala valutor för att få ett utländskt gods där värdet visas i andra mer förstärkta valutor.
Medan fördelarna med denna utbytespolitik har gynnat exporten i landet har de å andra sidan minskat medborgarnas köpkraft när det gäller import.
Av denna anledning måste det finnas en balans som överväger dessa typer av scenarier, liksom de möjliga negativa effekter som politiken har på ekonomin.