Projektet, som presenterades vid årets Venedigs arkitekturbiennale, förutser byggandet av en gemenskap med mellan 25 och 100 hus i utkanten av staden Almere (Nederländerna). Tanken med den sponsrande enheten, det kaliforniska företaget ReGen Villages, är att starta ett pilotprojekt som skulle lanseras nästa år och som i framtiden skulle kunna utvidgas till Sverige, Norge, Danmark och Tyskland. Den självförsörjande förvaltningen av det nya samhället skulle baseras på tre axlar: mat, energi och avfall.
Livsmedelsproduktion är utan tvekan en av de mest innovativa aspekterna av projektet sedan dess försöker optimera tillgängliga resurser (särskilt vatten och rymd) för att maximera produktionen. I denna mening är den viktigaste nyheten implementeringen av vertikala gårdar, utformade som långa hyllor som gör det möjligt att plantera en grödor ovanpå en annan samtidigt som de tar ett minimum av utrymme. Dessutom skulle de nya gårdarna fungera som växthus som reglerar temperaturen, ljusintaget och luftfuktigheten i luften för att säkerställa de bästa förutsättningarna för grödor, medan moderna bevattningssystem undviker slöseri med vatten. Senast, Införandet av vattenteknik skulle göra det möjligt att multiplicera produktionen med 10, vilket skulle minska vattenförbrukningen med 90%. Enligt projektet som presenterades på Biennalen skulle implementeringen av denna jordbruksmodell ha kapacitet att producera praktiskt taget hälften av maten som konsumeras av samhället, fortfarande långt ifrån total självförsörjning men uppnå oöverträffade resultat i en stadsmiljö.
Å andra sidan kan det nya samhället också introducera flera nyheter inom energiområdet. För det första skulle alla hus byggas med material som gör att interiören lättare kan isoleras från yttre temperaturförändringar och därmed göra det mindre nödvändigt att använda värme på vintern och luftkonditionering på sommaren. Detta initiativ skulle leda till större energibesparingar tack vare effektivare konsumtion, även om en del av dess framgång också skulle gynnas av det milda nederländska klimatet. Dessutom har ReGen Villages också åtagit sig att minska energif.webpörbrukningen och förbättra luftkvaliteten genom att upprepa transportmodellen som redan fungerar framgångsrikt i Nederländerna: ganska små samhällen där de flesta avstånden kan täckas till fots, en utbredd användning av cyklar och en ökande spridning av elbilar, som i detta fall skulle vara de enda motorfordon som kunde cirkulera på gatorna.
Tvärtom, om många av de nyheter som introducerats av Almere-samhället försöker minska energif.webpörbrukningen, syftar andra till att maximera dess produktion. I den meningen har projektet planerat installationen av solpaneler i alla hem och av vind- och biomassagenereringssystem, med avsikten att varje familj kan täcka åtminstone sin egen konsumtion. Men ReGens mål sträcker sig mycket längre: långt ifrån att vara nöjda med egenförbrukning, strävar projektsponsorerna efter att generera mer energi (åtföljd av en lägre energif.webpörbrukning) överskott som samhället kan exportera till det nationella elnätet. Detta skulle ge ett överskott som skulle översättas till en inkomstkälla som behövs för att täcka åtminstone en del av behoven för varor som inte produceras i samhället.
Slutligen förbinder sig projektet till långsiktig hållbarhet genom att upprepa den skräpuppsamlings- och behandlingsmodell som redan gör Nederländerna till ett av de renaste länderna i världen (Amsterdam är den näst mest miljövänliga staden, enligt Global Green Economy från 2014. Index). Dessutom har en biogasanläggning planerats för att omvandla avfall till vatten och energi, liksom nya initiativ för att främja återvinning och ansvarsfull konsumtion för att främja återanvändning av produkter och minska avfall som genereras av samhället.
Det råder ingen tvekan om att det projekt som ReGen presenterade på Biennalen skulle kunna tänka om hur vi förstår vår nuvarande livsstil. Idén om att skapa självförsörjande samhällen är dock inte ny i den ekonomiska tankehistorien: från lokala livsmedelsekonomier under medeltiden till de "falansterierna" (självförsörjande jordbrukssamhällen) som Charles Fourier drömde upp på 19 århundraden, genom samhällena amish I USA har det alltid funnits försvarare av finfördelningen av ekonomin till självstyrda enheter oberoende av den yttre situationen. I alla fall, Hittills har genomförandet av sådana initiativ haft ganska begränsad framgång, och det finns en allmän enighet om att den progressiva bildandet av nationella marknader till nackdel för lokala försörjningsekonomier på lång sikt ledde till att befolkningens levnadsförhållanden förbättrades under hela 1800-talet. Emellertid har 1900- och 21-talet sett städernas alltför stora tillväxt, som åtföljer expansionen av en alltmer globaliserad industri (allt eftersom föroreningar ökar och naturresurser tappas) och väcker därmed större oro över behovet av att skapa långsiktigt hållbara ekonomier.
Som vi redan har nämnt har de flesta försök att skapa självförsörjande samhällen hittills misslyckats. Tidigare gjorde transportsvårigheter och beroendet av vädret för goda skördar, liksom behovet av att odla stora markområden för att mata befolkningen, det svårt att förverkliga drömmar om självförvaltning. Å andra sidan ledde produktionen av tillverkade varor i stora fabriker oundvikligen till skapandet av stora urbana konglomerationer som jordbrukssamhällena var beroende av i sin tur. Detta fick landsbygdens kärnor att se sig ha en permanent nackdel jämfört med städerna, eftersom de exporterade produkter med lågt mervärde och råvaror och i utbyte importerade tillverkade varor.
Utvecklingen av ekonomin under de senaste åren har dock minskat dessa svårigheter: idag växer aktiviteter med högt mervärde kopplat till primärsektorn (och Nederländerna är ett av de bästa exemplen på detta), medan robotisering har lett till en minskning i arbetskraften som inte längre behöver stora fabriker för industriproduktion. Således med lämplig teknik ett litet jordbrukssamhälle idag kan exportera ett brett utbud av bearbetade varor, inom ramen för en aldrig tidigare skådad utveckling av kommunikationsteknik som gynnar effektivare decentralisering. I den meningen går ReGen Villages åtagande inte genom avsägelse av marknader utan genom finfördelning av produktionen, inte genom full självförsörjning utan genom generering av små skalfördelar som ökar produktiviteten i ekonomin som helhet. Det är om, för att uttrycka det på ett annat sätt, att kombinera en mer effektiv decentraliserad förvaltning med framstegen i en globaliserad ekonomi, samtidigt som man söker större hållbarhet i systemet.
Hur som helst är det uppenbart att Almeres projekt syftar till att återuppliva en gammal idé med moderna ekonomiska förhållanden. Med tanke på de ogynnsamma prejudikaten för dessa initiativ är det logiskt att förstå att tanken är att förlita sig på de senaste tekniska framstegen för att inte upprepa tidigare misstag. Det räcker? Kan det visas att det är möjligt att leva i självförsörjande samhällen igen, och samtidigt öka vår livskvalitet? Det verkar inte lätt, men i Almere är de villiga att prova.
