Lissabonfördraget är ett fördrag som ändrar Europeiska unionens fördrag och Europeiska gemenskapens konstituerande fördrag.
Lissabonfördraget undertecknades i staden Lissabon (Portugal) den 13 december 2007. Emellertid trädde nämnda fördrag i kraft i slutet av 2009.
Mål och betydelse
Huvudsyftet med fördraget var att förbättra Europeiska unionens funktion. För att göra detta, ge Europaparlamentet nya lagstiftningsbefogenheter och stärka medborgarnas omröstning om den riktning som unionen kommer att ta.
Anmärkningsvärda ändringar av Lissabonfördraget
Nedan beskriver vi några av de mest anmärkningsvärda ändringarna som fördraget införde:
Större makt till Europaparlamentet
- "Europeiska gemenskapen" försvinner, medan det är "Europeiska unionen" (EU) som förvärvar juridisk person och därmed makten att underteckna avtal på gemenskapsnivå.
- Parlamentets lagstiftningsbefogenheter utvidgades till mer än 40 nya områden. I detta avseende, såsom jordbruk, energisäkerhet, invandring, rättvisa och unionsmedel.
- Parlamentet ställs på lika villkor med rådet, som företräder medlemsstaternas regeringar. Parlamentet får också befogenhet att godkänna hela EU-budgeten tillsammans med rådet.
- Det bestämdes att parlamentet ska välja kommissionens ordförande, EU: s verkställande organ. Detta beslut bör återspegla resultaten av EU-valet och därför av väljarnas val.
- Parlamentet blir väktare för stadgan om de grundläggande rättigheterna, integrerad i Lissabonfördraget. Också rätten till medborgarinitiativ, som gör det möjligt för medborgarna att begära nya politiska förslag om en miljon människor har undertecknat en viss framställning.
Andra relevanta ändringar
- Europeiska unionens domstol skapas. Förstainstansrätten döps om till tribunalen och specialdomstolar kan skapas. Dessutom kan rådet inrätta en europeisk åklagarmyndighet för att bekämpa brott som skadar unionens ekonomiska intressen.
- De skapas utifrån siffror från Europeiska rådets ordförande och unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik för att ge större enhetlighet och kontinuitet i EU: s politik.
- Chansen för stagnation i Europeiska unionens råd minskas genom omröstning med kvalificerad majoritet. Öppenheten ökar och systemet med kvalificerad majoritet ändras (Från och med den 1 november 2014 definieras kvalificerad majoritet som minst 55% av medlemmarna i rådet som omfattar minst femton av dem och representerar medlemsstater som samlar minst 65% av unionens befolkning).
- "Gemenskapens pelare" försvinner. Förkortningarna GUSP (gemensam utrikes- och säkerhetspolitik) och JAI (rättsliga och inrikes frågor), som följde en annan lagstiftningsprocess, är integrerade i Europeiska unionens grundfördrag.