Den extremt allvarliga ekonomiska och politiska situation som Venezuela har genomgått har orsakat massiva migrationer. Det är vad som kallas den venezuelanska diasporan. Migrationer har haft en djupgående inverkan både på Venezuela självt och på värdländerna.
År 2015 närmade sig sitt slut när den så kallade venezuelanska diasporan började. Sedan dess har miljontals venezuelaner lämnat sitt hemland på jakt efter en bättre framtid. Bland anledningarna som har fått dem att lämna sitt land är en ekonomi som är förstörd av inflationen och där företagsekspropriationer har varit dagens ordning. Vi ska inte heller glömma ekonomiskt att vi står inför en nation som har lidit av livsmedelsbrist, som har drabbats av energif.webpörsörjning och vars oljeexport har sjunkit.
På samma sätt har bristen på friheter, hög brottslighet och Maduros ständiga makt gjort att många venezuelaner har sökt en bättre framtid i andra länder.
Vad har denna stora utflykt inneburit för Venezuela?
Avgången från mer än fem miljoner venezuelaner har haft obestridliga ekonomiska återverkningar. För Venezuela i sig har det varit en dränering för mänskligt kapital. Hundratusentals företag har tvingats stängas, medan Venezuela säger adjö till yrkesverksamma med mycket hög utbildning.
För samhället och ekonomin är det traumatiskt att förlora sina mest kvalificerade medborgare. Vi pratar om läkare, lärare och affärschefer. Det är en fruktansvärd förlust av humankapital med universitetsexamina och till och med venezuelaner som talar flera språk. Men med en fruktansvärt dyster ekonomisk syn kan venezuelanska företag göra lite för att säkerställa viss arbetssäkerhet för sina mest kvalificerade anställda.
Genom att förlora arbetare som har mer erfarenhet och utbildning har många venezuelanska företag inte haft något annat val än att använda personal utan tillräcklig kunskap eller erfarenhet. Med andra ord har bristen på kvalificerad arbetskraft inneburit att företag, när de anställer personal, sänker sina krav när det gäller erfarenhet och kunskap.
De som emigrerar längtar emellertid efter sitt hem och har demonstrerat i olika länder som kräver en stor politisk och ekonomisk vändning. De som utvandrar glömmer inte de nära och kära de lämnar i sitt hemland. Och det är att många venezuelaner från utlandet skickar överföringar till sina familjer. Dessa överföringar blir en mycket viktig inkomstkälla som gör att många hushåll kan överleva.
Vilka har de ekonomiska konsekvenserna av den venezuelanska diasporan haft i andra länder?
Colombia, Chile, Ecuador och Peru har varit de latinamerikanska länderna som har fått den mest venezuelanska invandringen. Att ta emot ett så överväldigande antal människor är en stor utmaning för alla ekonomier och innebär att man måste mobilisera betydande ekonomiska resurser för att kunna vara värd för dem.
Att betjäna en invandrarbefolkning innebär att de får hälso- och sjukvård och stöd från socialtjänsten. I den meningen är det många venezuelaner som behöver vård för frågor som vaccinationer och förlossning. En annan grundläggande tjänst är utbildning. Ankomsten av ett stort antal människor från Venezuela har tvingat många länder att utvidga skolornas storlek.
Av denna anledning såg länder som Colombia ur offentliga kontors synvinkel hur de genom att avsevärt öka de offentliga utgif.webpterna var tvungna att justera sina underskottsmål. Således har det varit de latinamerikanska länderna som har bärt det mesta av den ekonomiska kostnaden som denna migrationsutmaning innebär.
Men utöver de ekonomiska kostnader som denna utvandring innebär för de latinamerikanska staterna, hur har integrationen av venezuelansk invandring varit?
Även om venezuelaner har en hög utbildningsnivå, i många fall högre än för invånarna i länder som Peru eller Ecuador, saknar de tillräckliga ekonomiska resurser. Således har venezuelaner arbetat i jobb som inte överensstämmer med deras studienivå och har varit kvar tack vare tillfälliga kontrakt. Det finns många som till och med överlever tack vare den informella ekonomin utan kontrakt och arbetar i sektorer som inte är särskilt produktiva. Tyvärr visar sig denna arbetsformalitet vara ganska vanlig bland venezuelaner.
Införlivandet av venezuelansk invandring i den formella ekonomin visar sig vara komplex och dess inkludering går utöver arbetslivet. Bristen på resurser hos många venezuelaner har i många fall förhindrat deras skolning utan att försumma att de inte vet hur utbildningssystemet fungerar eller de allvarliga extra svårigheter som brist på dokument medför. Allt detta leder till ökat tryck på allmän utbildning.
Ett kapitel som inte kan försummas är heller inte hälsoplanen. I linje med detta bör det noteras att det finns många venezuelaner som inte har besökt vårdcentraler för att de inte har tillräckliga ekonomiska resurser och för att de inte har sjukförsäkring, i ett scenario där bristen på hälsoresurser också har en enastående relevans.
Det är tydligt att en massiv utvandring som den venezuelanska diasporan är en utmaning och ett socialt och ekonomiskt drama inom och utanför Venezuelas gränser.