Mekanismerna för penningpolitiken är de verktyg som centralbankerna har för att genomföra sin penningpolitik för att uppnå specifika makroekonomiska mål.
De tre huvudmekanismerna för penningpolitiken är:
- Variera kontantkvoten: Genom att öka den legala kontantkvoten minskar centralbanken de medel som är tillgängliga för att låna ut pengar, vilket minskar penningmängden. Tvärtom, om den erforderliga kontantkvoten minskar kommer penningmängden att öka. Ju lägre kontantkvoten är, desto högre är pengamultiplikatorn.
- Ändra räntesatsen för de permanenta anläggningarna: Centralbanker erbjuder permanenta kredit- eller inlåningsfaciliteter till andra banker i landet till en officiell procentsats för att kontrollera marknadslikviditeten. Det fungerar normalt som ett tak eller golv för en dags marknadsräntor.
- Öppna marknadsoperationer: Det finns flera typer av öppna marknadsoperationer, alla med olika mål:
- De viktigaste är huvudfinansiering, i vilket fall centralbanken lånar ut pengar (penninginjektion) genom auktioner till kreditinstitut på officiell typ av pengar (vilket gör det billigare). Om du bestämmer dig för att sänka denna procentsats minskar du kostnaden för pengar, underlättar kredit och ökar penningmängden.
- Centralbanken kan också köp eller sälj finansiella tillgångar på marknaden för att införa pengar på marknaden och öka utbudet genom strukturella operationer. Till exempel att köpa statsobligationer eller företagsobligationer. På detta sätt betalar centralbanken privata agenter som kan återinvestera dessa belopp på marknaden eller i andra aktiviteter, vilket ökar tillgången på pengar i ekonomin.
När penningmängden i en ekonomi ökas orsakas en av dessa konsekvenser främst: prisökningar eller ekonomisk tillväxt. Det kan orsaka båda situationerna samtidigt, stimulera den ekonomiska tillväxten och höja priserna. Detta beror på kvantitetsteorin för pengar, som vi kan se sammanfattas i denna enkla formel som ofta används i penningpolitiken, där det lätt observeras hur penningmängden (penningmängden) påverkar priserna (P) och den reala inkomsten eller kvantiteten varor och producerade tjänster (Yr):
M x V = P x Yr
"M" representerar penningmängden, vilket är det enda som centralbanken kan kontrollera, och "V" är den hastighet med vilken pengar cirkulerar på marknaden. Vi måste också veta att P gånger Yr är lika med nominell BNP. Ett märkligt resultat av denna formel är att observera hur ett lands nominella BNP beror på hur mycket pengar det finns i en ekonomi multiplicerat med den hastighet med vilken pengarna rör sig, det vill säga ju snabbare pengarna rör sig hos några få människor för andra, desto större blir rikets rikedom.
Exempel
Låt oss föreställa oss ett land som heter Naranjalandia, där de enda produkterna finns är 100 apelsiner till ett värde av 2 euro vardera. Vi har upptäckt att hastigheten med vilken pengar cirkulerar är 1 och totalt finns det 200 mynt för en euro (M = 200). Om centralbanken ville att priserna skulle vara lägre skulle den bara behöva minska pengarna på marknaden. Om du vill att priserna ska vara halva kommer du att återkalla 100 mynt. Sedan nu finns det bara 100 mynt, men det finns fortfarande 100 apelsiner, varje apelsin måste vara värd € 1.
Innan stram penningpolitik: 200 x 1 = 2 x 100
Efter: 100 x 1 = 1 x 100
Priserna på produkterna har blivit värda € 1.
I verkligheten är problemet med denna specifika penningpolitik att den också kan få volymen på ett lands inkomst att minska, det vill säga 90 apelsiner produceras i landet istället för 100.