Den ekonomiska unionen är det högst rankade internationella handelsavtalet, eftersom det innebär total harmonisering mellan de deltagande ländernas ekonomiska politik. Detta i syfte att uppnå en situation av konvergens och enande.
När det gäller integration skulle en ekonomisk union motsvara den mest avancerade formen eller modaliteten, eftersom det resulterar i skapandet av gemensamma marknader mellan två eller flera länder och eliminerar ett stort antal hinder.
Nämnda ekonomiska harmoniseringsprocess underlättar fri rörlighet för företag eller familjer i medlemsländerna när det gäller produktionsfaktorer såsom kapital eller arbetskraft och stimulerar därför import och export.
Bland de många verktyg som finns tillgängliga när man inrättar en fast ekonomisk union skulle vi tala om enande eller integration av finans- och monetär politik. Medlemsländerna ger upp en del av sina befogenheter i dessa frågor i utbyte mot att kunna gå med i denna förening och åta sig att följa fackföreningens riktlinjer på områden som ekonomiskt eller politiskt.
Förutom den konvergens som skapats mellan de nationer som står inför en union, bör en annan viktig egenskap hos denna typ av grupperingar noteras. Och det är att inte bara handelshinder mellan dessa länder elimineras utan samtidigt skapas hinder (till exempel tullar) mot tredjeländer för att stimulera den interna handeln inom området.
Exempel på ekonomisk union
Ett tydligt exempel på denna typ av multinationell konvergens är Europeiska unionen och dess utveckling under de senaste decennierna tills den nått sin nuvarande status. I själva verket har denna union nått en sådan nivå av harmonisering att den ledde till att euron skapades som den gemensamma valutan för området.
Dessutom grundades Europeiska centralbanken som en finansiell och ekonomisk tillsynsorganisation och fasta växelkurser fastställdes mellan länder.
Ett annat exempel kan vara USA: s, som också har dessa egenskaper med dollarn och Federal Reserve.