COVID-19-pandemin har också mycket hårda konsekvenser för ekonomin. En av de mest framträdande effekterna i en stor ökning av offentlig och privat skuld.
Världen skadade fortfarande från den stora lågkonjunkturen 2008 när Coronavirus hälsokris utbröt. Med viruset som sprider sig massivt och många ekonomier fortfarande förlamade, kommer stater att rädda ekonomin. För att göra detta krävs stora ekonomiska stimulansprogram som bland annat inkluderar skattelättnader, skattebefrielser och lån till gynnsamma villkor.
Försök att undvika strategiska företags fall, att stödja små entreprenörer och att undvika att de mest drabbade arbetarnas inkomster faller ut staterna för att få nödvändig finansiering.
Att offentlig och privat skuld ökar och kommer att öka är ett faktum. Titta bara på prognoserna från Institute of International Finance som förutser att den offentliga och privata skulden kommer att öka från 255 till 325 biljoner dollar fram till 2025. I de mest utvecklade länderna kommer den offentliga skulden faktiskt att vara 130 % av bruttonationalprodukten (BNP) och i USA kan den överstiga 140% av BNP. Det är här många kanske undrar om det är möjligt att överleva med en så hög skuldnivå.
Det råder ingen tvekan om att stora finanspolitiska stimuli är nödvändiga för att kunna återvända till den ekonomiska tillväxtens väg. Och det är utan social tillväxt utan tillväxt. Dessutom, om dessa stimuli kan återställa den ekonomiska tillväxten, kan de jobb som förstörts återvinnas, och därmed kommer stater att ha mer inkomst att betala sina skulder med.
Europa
Just i Europa hålls räntorna låga för att regeringar ska kunna betala för en hög skuldnivå.
Det finns dock faktorer utanför de ekonomiska variablerna som också kan påverka ländernas förmåga att möta skuld. I det mest gynnsamma scenariot, om pandemin utvecklas gynnsamt, återställs ekonomisk aktivitet och stark ekonomisk tillväxt uppnås, bör sådana starka åtstramningsåtgärder inte införas. Tvärtom, om det i värsta fall sker en stark återhämtning, skulle länder som Italien, med en offentlig skuld som överstiger 134% av BNP, få verkliga problem. Investerare skulle försöka avyttra sig av italienska obligationer, vilket skulle leda oss till ett scenario som mycket liknar det för den offentliga skuldkrisen som ägde rum mellan 2011 och 2012.
Det finns dock skillnader med den tidigare krisen. Anledningen är att Europeiska centralbanken (ECB), ledd av Christine Lagarde, är beredd att hjälpa de länder som drabbats hårdast av pandemin och stridsspekulationerna. I den meningen bidrar ECB genom skuldköpsprogram och konverterar skuld till längre löptider.
Latinamerika
Situationen i Latinamerika är särskilt komplicerad. Dess offentliga skuldnivå är högre än 2008-krisen och, för att förolämpa skadorna, begränsar dess budgetunderskott avsevärt möjligheterna för regeringarna.
Allt detta komplicerar möjligheterna att få finansiering, särskilt för de latinamerikanska länderna med högst skuld. Med sämre kreditpoäng blir det svårt för dem att få välbehövlig finansiering.
Bland de mest skuldsatta länderna i Latinamerika är Argentina och Brasilien. Även om det finns få register över Venezuela, tror man att dess skuldsättningsnivå har löpt vilt.
När det gäller Argentina var situationen uppriktigt sagt redan komplicerad, för före pandemin hade landet antagit att det inte skulle kunna betala skulden. Situationen i Brasilien är slående, som ligger efter i skulden strax bakom Argentina och har tillgång till finansiering.
Mycket av Latinamerika behåller sina skulder i amerikanska dollar. I linje med detta har förstärkningen av dollarn och deprecieringen av de latinamerikanska valutorna bidragit till att försämra den finanspolitiska skuldsituationen i området.
Finansiell hållbarhet
Det finns de som menar att ackumuleringen av skulder kan bli dödlig för ekonomin och hindra ekonomisk tillväxt. Det har dock förekommit erfarenheter som i Japan med en offentlig skuld som överstiger 230% av BNP och Italien, som under lång tid har bibehållit en nivå på den offentliga skulden som överstiger 90% av BNP. Således ligger nyckeln till att leva med så höga offentliga skulder i den så kallade finanspolitiska hållbarheten. Med andra ord handlar det om att kunna möta skattekostnader med tillräckliga skatteinkomster utan att få allvarliga underskottsproblem som leder till statsskuldproblem.
Det verkar dock svårt att uppnå denna balans eller hållbarhet. Vi måste begränsa de skador som orsakats ekonomin, skydda arbetstagare och företag och starta om ekonomin mot solid tillväxt.
Endast med stark ekonomisk tillväxt och ökande offentliga intäkter kan den höga skuldsättningen minskas. Problemet ligger i hotet om ett utbrott av pandemin, vilket kan krossa förhoppningarna om en stark och snabb återhämtning.