Den 11 november 1918 tystade gevär och kanoner i de europeiska diken. Första världskriget hade upphört och månader senare 1919 undertecknades Versaillesfördraget, vilket skulle få djupgående ekonomiska återverkningar.
Efter fyra hårda år av mänsklig katastrof hade världen genomgått en stor ekonomisk förändring. Internationell handel hade drabbats av ett mycket starkt fall, för med konfliktens utbrott avbröt Tyskland och de allierade sina handelsförbindelser. I den meningen var det mer än uppenbart att första världskriget hade främjat ekonomisk nationalism.
En världsekonomi vände upp och ner av krig
Länder med fritt marknadsekonomiska system hade sett hur regeringar tog kontroll över ekonomin, ingripit i priser och beslutat hur resurser skulle fördelas. Nationernas ansträngningar förvandlades till produktion av vapen, vilket kraftigt ökade tung industri.
För att förolämpa skada, hade ingripande i en konflikt på samma sätt som första världskriget orsakat kaos på det finansiella systemet. Staterna bestämde sig för att använda sina guldreserver för att skaffa krigsmaterial samtidigt som de ökade mängden pengar i omlopp för att kunna möta interna utgif.webpter. Som en konsekvens upplevde de europeiska länderna hög inflation.
Med världen förvandlad till en ekonomisk ödemark var det angeläget att överge krigsekonomin och göra övergången till en ekonomi i fred. Exakt Versaillesfördraget försökte ta itu med de ekonomiska och arbetskraftseffekter som stora kriget hade orsakat.
USA blir den stora världsmakten
Innan konflikten bröt ut kämpade Tyskland och Storbritannien för att vara stormakter på politisk och industriell nivå. Kriget hade dock kostat Storbritannien sin världshegemoni, vilket hade antagits av USA.
Amerikanerna hade ökat sin ekonomiska makt och deras lån hade hjälpt till att finansiera kriget, så många länder hade en skuld med USA. År 1914 hade USA en skuld till andra länder till ett värde av cirka 3,7 miljarder dollar, men efter kriget hade dess situation förändrats helt. Det vill säga att vara 1919 de amerikanska borgenärerna för totalt 3000 miljoner dollar. Och det är att endast New York hade den ekonomiska förmågan att tillhandahålla långfristiga lån.
USA: s växande ekonomiska inflytande var mer än tydligt, och dess valuta, dollarn, hade blivit den enda som kunde omvandlas till guld. Däremot var pundet inte längre en valuta som kan konverteras till guld.
Tungt straff för Tyskland
Men fördraget som undertecknades i Versailles 1919 var ett verkligt fiasko på politisk och ekonomisk nivå. Konturerna av vad det nya världsekonomiska systemet borde vara hade inte ritats.
Tyskland, som förlorade en stor del av sina territorier och sa adjö till sitt koloniala imperium, dömdes att betala de ekonomiska kostnaderna för kriget. De oöverkomliga krigsreparationerna som de allierade införde Tyskland uppgick till 132 000 miljoner guldmarker (vilket nu skulle innebära cirka 642 000 miljoner dollar). Ett sådant belopp var helt enkelt ovärderligt. Tyskland dömdes inte bara till att betala astronomiska krigsskador, utan det berövades också sin handelsflotta.
Eftersom Tyskland inte kunde betala krigsskador, gick landet in i betalningsavbrott. Som svar ockuperade franska trupper Ruhrs industriregion. I ett nedslående scenario av hyperinflation, hunger och social konflikt gavs de nödvändiga ingredienserna för spridningen av en totalitär ideologi som nazismen.
Att införa sådana hårda förhållanden på ett tyskt ekonomiskt kraftverk var kontraproduktivt. Och det är att ett Tyskland med god ekonomisk hälsa skulle ha underlättat återhämtningen av den europeiska ekonomin. Faktum är att den berömda ekonomen John Maynard Keynes, som var en del av den brittiska legationen i Versailles, varnade för det allvarliga felet med att införa Tyskland så stränga sanktioner. Tyvärr hördes inte Keynes ståndpunkter och den missnöjda brittiska ekonomen valde att lämna sin tjänst vid legationen som förhandlade om villkoren i Versaillesfördraget.
Det är sant att Versaillesfördraget misslyckades politiskt och ekonomiskt, men det medförde förbättringar av arbetarnas rättigheter. I denna bemärkelse gjordes viktiga framsteg när det gäller arbetstidens längd (8 timmar om dagen), veckopauser, betalning av anständiga löner, förbudet mot barnarbete samt mer lika lön för män och kvinnor.