Keynesiansk politik är en typ av ekonomisk politik som bygger sina idéer på rekommendationer och studier från den brittiska ekonomen John Maynard Keynes. Denna typ av politik fokuserar på interventionism som en grundpelare.
Keynesiansk politik, som namnet antyder, är en typ av ekonomisk politik baserad på studier och rekommendationer från den brittiska ekonomen John Maynard Keynes. Keynesiansk politik bygger på interventionism, som en mekanism för att stimulera efterfrågan och därmed reglera ekonomin. En interventionism som för Keynes kämpade mot huvudproblemet för kapitalismen: konjunkturcykler.
Således ansåg Keynes interventionism som ett viktigt verktyg för att avsluta perioder med låg efterfrågan, genererad av konsumenternas förväntningar.
På detta sätt ägnade han sina studier till studier av ekonomiska aggregat. Av denna anledning föreslog Keynes att stimulera ekonomin genom intervention. Således bygger det som många kallar grunden för modern makroekonomi.
Keynesiansk modellVilken modell föreslår keynesiansk politik?
Keynesiansk politik bygger på tre grundläggande variabler: arbetslöshet, inflation och global efterfrågan.
För Keynes bekämpas arbetslöshet och inflation med en serie politiker som tillämpas på formeln global efterfrågan, sammanlagd efterfrågan. Så att, när arbetslöshet finns föreslår keynesiansk politik en rad mekanismer för att bekämpa den.
I den meningen för Keynes, när det finns arbetslöshet, orsakas arbetslösheten av en brist på global efterfrågan. För att göra detta föreslår den keynesianska politiken en serie åtgärder för att stimulera ekonomin och öka den globala efterfrågan. På detta sätt föreslår Keynes i första hand att stimulera konsumtionen genom att minska skattesatserna, det vill säga genom att sänka skatterna. Å andra sidan är nästa variabel som Keynes agerar på räntan; eftersom det föreslår en sänkning av räntorna för att stimulera skuldsättning och investeringar. För att göra detta, näst sist, föreslår Keynes åtgärder för offentliga utgif.webpter och utvidgar de offentliga utgif.webpterna från interventionen. Förutom att slutligen gynna export med en devalvering av växelkursen.
På detta sätt betraktade Keynes denna stimulans som en politik för att bekämpa arbetslösheten.
Å andra sidan, låt oss se mekanismen för att bekämpa inflationen, Keynes föreslår sin andra modell, som står i kontrast till den tidigare. Med andra ord föreslår Keynes en serie åtgärder som strävar efter att minska den globala efterfrågan. För att göra detta föreslår Keynes för det första att minska konsumtionen genom att tillämpa policyer som skattehöjningar. Å andra sidan fokuserar nästa åtgärd som föreslås av ekonomen på att höja räntorna, göra skulder och investeringar dyrare. Nästa steg för Keynes är att minska de offentliga utgif.webpterna och därmed minska stimulansen. Förutom slutligen en växande växelkurs och en därmed förlorad konkurrenskraft i exporten.
På detta sätt ansåg Keynes att konsumtionen kunde vägas så att inflationen minskade.
Vid sidan är det viktigt att vi tänker på att det finns många varianter av modellen, så vi pratar inte om den enda.
Keynes allmänna teori
Keynesiansk politik byggs genom interventionism som försöker reglera de olika scenarier som uppstår i ekonomin. För Keynes var konjunkturcykeln det största problemet för kapitalismen. Av denna anledning försökte den interventionism som Keynes föreslog att motverka de effekter som, på grund av den ekonomiska cykeln, förväntningarna i ekonomin.
Formeln som Keynes utvecklade beskrivs således enligt följande:
BNP = C + I + G + (X - M)
Var:
- BNP: Bruttonationalprodukt.
- C: Konsumtion.
- Jag: Investering.
- G: Offentliga utgif.webpter.
- X: Export.
- M: Import.
Genom denna formel föreslår Keynes stimulans av ekonomin genom intervention. För att göra detta genom att tillämpa en serie åtgärder som är ansvariga för att kombinera variablerna på ett sådant sätt att ekonomins stimulans uppnås. Enligt Keynes beror konsumtionen på autonom konsumtion och på en procentandel av disponibel inkomst. På detta sätt ökar konsumtionen, om vi ökar inkomsterna, vilket i sin tur ökar inkomsterna igen. Målet är således att nå en jämviktspunkt som stabiliserar ekonomin.