Den tredje industriella revolutionen är en process som definieras av de förändringar som har ägt rum i sektorer som är så närvarande i många människors vardag, såsom kommunikation eller energi.
Den tredje industriella revolutionen var en multipolär process, ledd av USA, Japan och Europeiska unionen. Dess början är från mitten av 1900-talet. Det är kopplat till termen "informationssamhället". Det finns inget samförstånd om ett specifikt datum för att bestämma slutet.
Detta koncept lanserades av den amerikanska sociologen och ekonomen Jeremy Rifkin. Därefter samlades det in och godkändes av enheter och institutioner, som till exempel Europaparlamentet 2006. Grunden är sammanflödet och komplementariteten mellan ny kommunikation och energiteknik.
Digital revolutionGrunden för den tredje industriella revolutionen
Den första industriella revolutionen baserades på bland annat kolanvändning och koncentration av kapital. Den andra industriella revolutionen gjorde det på utvecklingen av järnvägen och införandet av andra fossila bränslen, såsom olja. Å andra sidan gör den tredje det på grundval av mycket olika tekniker, på ett sådant sätt att kopplingen till de tidigare är mycket mindre.
Den tredje industriella revolutionen bygger på ny informations- och kommunikationsteknik, liksom på innovationer som möjliggör utveckling av förnybar energi. Som en konsekvens förutses möjligheterna hos dessa två element att agera tillsammans, stora förändringar inom olika områden. Aldrig tidigare hade så höga nivåer av interaktivitet och interkommunikation uppnåtts, medan innovationer inom energi kan innebära en så betydande förändring som man tänker sig med utveckling och utnyttjande av förnybara energikällor.
Innovationerna i den tredje industriella revolutionen
Den starka potentialen för förändring som uppnås genom konvergens av ny kommunikations- och energiteknik har fått viktiga återverkningar. I ett dokument publicerat av Jeremy Rifkin själv med titeln "Den tredje industriella revolutionen: hur internet, grön el och 3D-skrivare inleder en tid med distribuerad kapitalism" säger han att de fem pelarna i denna revolution är:
- Omvandlingen av förnybara energier.
- Använd byggnaderna på varje kontinent i mikrokraftverk för att generera förnybar energi.
- Utöka vätgas och annan lagringsteknik i varje byggnad, liksom genom hela infrastrukturen för att lagra energi.
- Använd internet för att förvandla världens elnät till ett energinätverk som fungerar som internetanslutning.
- Övergång från fossila bränslefordon till bränslecells- och plug-in-elbilar som kan köpa och sälja grön el via ett interaktivt kontinentalt smart nätsystem
Dessa pelare, som processen har baserats på, har fått en del frukter och tagit form i vissa innovationer som finns i människors vardag och som är av stor betydelse ur ett ekonomiskt perspektiv. Bland dem kan vi påpeka Internet, fiberoptik, glasfiber eller framsteg inom nanoteknik.
Utmaningar, faror och möjligheter
Liksom alla förändringar av socioekonomisk karaktär finns det gynnsamma, ogynnsamma eller utmanande aspekter för de samhällen där de förekommer. Tidigare industriella revolutioner förändrade den sociala och ekonomiska verkligheten, men också politiska, kulturella och institutionella aspekter. En av de största riskerna är därför att ojämlikheten ökar till följd av obalanser i tillgången till ny teknik.
Dessa obalanser kan förekomma internt inom samhällen, men också mellan samhällen. Med detta, utan korrekt hantering av den nya verkligheten, kan de sociala skillnaderna mellan medlemmarna i ett visst samhälle öka, men också skillnaderna i makt mellan olika nationer.
Trots dessa faror kan en optimal förvaltningsform bidra till att bättre lindra krissituationer och förbättra det allmänna välbefinnandet. Till exempel, med utvecklingen av dessa nya tekniker har innovationer uppnåtts inom medicinområdet. Effektiva kommunikationsformer har utvecklats som aldrig förr. Även i konfigurationen av mindre förorenande och hållbara energiverktyg. Du kan stärka en ekonomi eller få nya jobb och minska arbetslösheten. Och även framsteg kan göras för att uppnå optimal hantering av begränsade resurser utan att framtida generationers framtid äventyras eller åtminstone minimeras. Dessutom har det värderat vikten av att utveckla intelligenta FoUI-policyer.
Kort sagt verkar det nödvändigt att vara medveten om att tekniska framsteg i sig inte är bra eller dåliga, men beroende på vad som kan uppnås med detta, hur de hanteras och vem eller vem som påverkar de uppnådda förbättringarna.
Fjärde industriella revolutionen