Världsorganisationen för immateriella rättigheter (WIPO)

Världsorganisationen för intellektuell egendom (WIPO) är ett organ integrerat i FN (FN) för att garantera skyddet av industriell och immateriell egendom.

Världsorganisationen för immateriella rättigheter föddes 1967 i Genève, Schweiz. Bland dess mål sticker det ut att genomföra ett internationellt immateriellt ägandeprotokoll. Denna mekanism måste vara fördelaktig och funktionell för alla länder som ingår i denna organisation.

Stöd och skydd av immateriell äganderätt spelar en grundläggande roll i utvecklingen av ekonomi och vetenskap. Därtill uppmuntrar det också skapandet av kulturella bitar som bibliografiska verk eller musik.

I den meningen består WIPO av 193 medlemsländer. Bland dem kan följande markeras:

• Tyskland.
• USA.
• Indien.
• Kina.
• Japan.
• Colombia.
• Mexiko.
• Kalkon.

Världsorganisationen för immateriella rättigheter

Bland de mål som vi kan lyfta fram av Världsfastighetsorganisationen är följande:

• Erbjud medlemsstaterna en infrastruktur för att göra immateriella system i varje land kompatibla.
• Samarbeta med länder för att förbättra alla fördelar med ett gediget, stabilt och säkert immateriellt system.
• Underlätta informationsflödet mellan länder för att garantera skyddet av immateriella rättigheter i alla medlemsstater.
• Tillhandahålla nödvändig kunskap för att upprätta ett funktionellt immateriellt system.

Världsorganisationen för immateriella rättigheter

När det gäller dess struktur kan vi skilja det på följande sätt:

• Styrande organ: De är beslutsfattarna inom organisationen.
  • WIPO: s generalförsamling och församlingarna i medlemsstaterna i varje union.
  • WIPO-samordningskommittén.
  • WIPO-konferensen.
• Ständiga kommittéer: De olika styrande organen kan skapa uppdrag baserat på behoven i varje omständighet.
  • Program och budget (PBC).
  • Utveckling och immateriell äganderätt (CDIP).
  • Mellanstatliga myndigheter för immateriella rättigheter och genetiska resurser, traditionell kunskap och folklore (CIG).
  • Rådgivare för verkställighet (ACE).
  • Patenträtt (SCP).
  • Varumärkesrätt, industriella mönster och geografiska beteckningar (SCT).
  • Upphovsrätt och närstående rättigheter (SCCR).
  • WIPO Technical Standards (CWS).

Fördrag som administreras av Världsorganisationen för immateriella rättigheter

WIPO ansvarar för administrationen av 26 fördrag koncentrerade i tre stora grupper:

• Skydd av immateriella rättigheter: Dessa fördrag inkluderar överenskommelsen om hur man skyddar industriell egendom i olika sektorer.
  • Pekingfördraget om audiovisuella framträdanden - 2012. Träder i kraft 2020.
  • Bernkonventionen - 1886.
  • Brysselkonventionen - 1974.
  • Madridavtalet - 1891.
  • Marrakesh-fördraget - 2013.
  • Nairobifördraget - 1981.
  • Pariskonventionen - 1883.
  • Patentlagfördrag - 2000.
  • Fonogramkonvention - 1971.
  • Romkonventionen - 1961.
  • Singaporefördraget - 2006.
  • Varumärkeslagfördrag - 1994.
  • Washingtonfördraget - 1989.
  • WIPO Copyright Agreement - 2002.
  • WIPO-fördraget om framträdanden och fonogram - 1996.
• Register: De olika registreringsmetoderna är överens om beroende på vilken typ av information som ska skyddas.
  • Budapestfördraget - 1977.
  • Haagavtalet - 1925.
  • Lissabonavtalet - 1958. Träder i kraft 1966.
  • Madridavtalet och protokollet - 1891.
  • Patentsamarbetsfördrag (PCT) - 1970.
• Klassificering: Länderna som följde denna typ av avtal upprättade protokollen för att klassificera vart och ett av registren.
  • Locarno Arrangement - 1968.
  • Trevligt avtal - 1957.
  • Strasbourgavtalet - 1971.
  • Wienavtal - 1973.

Slutligen är konventionen från Världsorganisationen för immateriella rättigheter institutionens konstituerande instrument. Det undertecknades 1967 i Stockholm och trädde i kraft 1970.

Sammanfattningsvis är Världsorganisationen för immateriella rättigheter en institution som ansvarar för att samordna medlemsländerna för att garantera och underlätta skyddet av industriell och immateriell egendom.