Världsorganisationen för immateriella rättigheter (WIPO)

Innehållsförteckning:

Anonim

Världsorganisationen för intellektuell egendom (WIPO) är ett organ integrerat i FN (FN) för att garantera skyddet av industriell och immateriell egendom.

Världsorganisationen för immateriella rättigheter föddes 1967 i Genève, Schweiz. Bland dess mål sticker det ut att genomföra ett internationellt immateriellt ägandeprotokoll. Denna mekanism måste vara fördelaktig och funktionell för alla länder som ingår i denna organisation.

Stöd och skydd av immateriell äganderätt spelar en grundläggande roll i utvecklingen av ekonomi och vetenskap. Därtill uppmuntrar det också skapandet av kulturella bitar som bibliografiska verk eller musik.

I den meningen består WIPO av 193 medlemsländer. Bland dem kan följande markeras:

  • Tyskland.
  • USA.
  • Indien.
  • Kina.
  • Japan.
  • Colombia.
  • Mexiko.
  • Kalkon.

Världsorganisationen för immateriella rättigheter

Bland de mål som vi kan lyfta fram av Världsfastighetsorganisationen är följande:

  • Erbjud medlemsstaterna en infrastruktur för att göra immateriella system i varje land kompatibla.
  • Samarbeta med länder för att förbättra alla fördelar med ett gediget, stabilt och säkert immateriellt system.
  • Underlätta informationsflödet mellan länder för att garantera skyddet av immateriella rättigheter i alla medlemsstater.
  • Tillhandahålla nödvändig kunskap för att upprätta ett funktionellt immateriellt system.

Världsorganisationen för immateriella rättigheter

När det gäller dess struktur kan vi skilja det på följande sätt:

  • Styrande organ: De är beslutsfattarna inom organisationen.
    • WIPO: s generalförsamling och församlingarna i medlemsstaterna i varje union.
    • WIPO-samordningskommittén.
    • WIPO-konferensen.
  • Ständiga kommittéer: De olika styrande organen kan skapa uppdrag baserat på behoven i varje omständighet.
    • Program och budget (PBC).
    • Utveckling och immateriell äganderätt (CDIP).
    • Mellanstatliga myndigheter för immateriella rättigheter och genetiska resurser, traditionell kunskap och folklore (CIG).
    • Rådgivare för verkställighet (ACE).
    • Patenträtt (SCP).
    • Varumärkesrätt, industriella mönster och geografiska beteckningar (SCT).
    • Upphovsrätt och närstående rättigheter (SCCR).
    • WIPO Technical Standards (CWS).

Fördrag som administreras av Världsorganisationen för immateriella rättigheter

WIPO ansvarar för administrationen av 26 fördrag koncentrerade i tre stora grupper:

  • Skydd av immateriella rättigheter: Dessa fördrag inkluderar överenskommelsen om hur man skyddar industriell egendom i olika sektorer.
    • Pekingfördraget om audiovisuella framträdanden - 2012. Träder i kraft 2020.
    • Bernkonventionen - 1886.
    • Brysselkonventionen - 1974.
    • Madridavtalet - 1891.
    • Marrakesh-fördraget - 2013.
    • Nairobifördraget - 1981.
    • Pariskonventionen - 1883.
    • Patentlagfördrag - 2000.
    • Fonogramkonvention - 1971.
    • Romkonventionen - 1961.
    • Singaporefördraget - 2006.
    • Varumärkeslagfördrag - 1994.
    • Washingtonfördraget - 1989.
    • WIPO Copyright Agreement - 2002.
    • WIPO-fördraget om framträdanden och fonogram - 1996.
  • Register: De olika registreringsmetoderna är överens om beroende på vilken typ av information som ska skyddas.
    • Budapestfördraget - 1977.
    • Haagavtalet - 1925.
    • Lissabonavtalet - 1958. Träder i kraft 1966.
    • Madridavtalet och protokollet - 1891.
    • Patentsamarbetsfördrag (PCT) - 1970.
  • Klassificering: Länderna som följde denna typ av avtal upprättade protokollen för att klassificera vart och ett av registren.
    • Locarno Arrangement - 1968.
    • Trevligt avtal - 1957.
    • Strasbourgavtalet - 1971.
    • Wienavtal - 1973.

Slutligen är konventionen från Världsorganisationen för immateriella rättigheter institutionens konstituerande instrument. Det undertecknades 1967 i Stockholm och trädde i kraft 1970.

Sammanfattningsvis är Världsorganisationen för immateriella rättigheter en institution som ansvarar för att samordna medlemsländerna för att garantera och underlätta skyddet av industriell och immateriell egendom.