Subprime-kris - Vad är det, definition och koncept

Subprime-krisen var en finansiell kris som inträffade i världsekonomin 2008. Den härstammar från USA men spred sig snabbt till alla ekonomier. Det kallas en subprime-kris på grund av att utlösaren var den höga kreditrisken. Liksom även bristande betalning av tillgångar som var föremål för högrisklån.

Subprime-krisen skapades med andra ord genom att bevilja kredit till subprime-segmentet, det vill säga till personer som under normala finansieringsförhållanden har en hög kreditrisk. Kontrasten är primärsegmentet som har en lägre kreditrisk.

Denna kris kallas subprime, eftersom finansinstitut koncentrerade en stor mängd ”gif.webptiga tillgångar” på sina balansräkningar. Dessa skräptillgångar bestod av subprime-inteckningar. Dessa lån, innan fastighetsbubblan som ekonomin gick igenom, föll i fallissemang, vilket orsakade avskrivningar av dessa tillgångar. De låga räntorna som presenterades av den nordamerikanska ekonomin vid den tiden ledde till massiva skuldsättningar för familjer. Dessutom i ett scenario där hemmet upplevde ett övervärderingsscenario.

Ursprunget till subprime-krisen

Ursprunget till subprime-krisen finns i en fastighetsbubbla som skapades över hela världen men som hade sitt ursprung i USA. I ett scenario där bostäderna var övervärderade var de räntor som USA presenterade vid den tiden mycket låga. Detta ledde till skuldsättningen för familjer, som i sin tur investerade i bostäder för spekulativa och icke-spekulativa ändamål på grund av denna tillgång till kredit. Med tanke på skuldvolymen som utvecklades i den amerikanska ekonomin började banker, för att få en större affärsvolym, att bevilja inteckningar till de familjer som ansågs ha hög kreditrisk.

Eftersom hypotekslån beviljades dessa subprime-familjer var banken således ansvarig för att koncentrera dessa lån till tillgångar som den senare handlade på de finansiella marknaderna. I denna bemärkelse, även om de integrerades i paket som består av många hypotekslån, fortsatte kreditvärdigheten att vara hög, eftersom diversifiering ansågs säker, vilket senare slutade vara värdelös. Och det är att medan alla högriskrediter koncentrerades till gif.webptiga tillgångar fortsatte risken att växa medan sannolikheten för fallissemang ökade.

På detta sätt fortsatte spänningarna på de finansiella marknaderna att växa medan likviditeten bleknade. Således avslöjade den ökade räntesatsen som gjordes av Federal Reserve, tillsammans med larmet om fallissemang hos investerare, ett nätverk av gif.webptiga tillgångar som, mot bakgrund av uppgif.webpterna, inte stöddes av någon garanti som garanterade betalningen av dessa inteckningar. Så mycket att i september 2007 sprängde en bubbla som skulle gå in i historien som den stora lågkonjunkturen, en fastighetskris eller, som artikeln citerar, en subprimekris.

Orsaker till subprime-krisen

Bland orsakerna som ledde till att det finansiella systemet kollapsade, först i USA och senare i världen, bör bankernas huvudroll framhävas. Dessa utövade ett mycket oklokt beteende och gav familjer med låg inkomst medel för att skaffa hus som de senare inte kunde betala.

Med andra ord började bankerna bevilja lån till högriskgrupper i befolkningen. Segment som trots hög sannolikhet för fallissemang kunde få tillgång till finansiering.

Utöver detta finns det dock andra orsaker som slutade generera subprime-krisen, vilket framhäver följande:

  • Lägre räntor: Priserna var mycket korta. Detta uppmuntrade lån från familjer som drunknade med höga hypotekslån.
  • Låg kreditvärdighet hos bostadsköpare: Kreditgivarnas kreditvärdighet var mycket låg, så risken för fallissemang var hög.
  • Övervärdering av huspriser: När efterfrågan ökade gjorde priserna också. Således omvärderades husen mycket på mycket kort tid.
  • Försäljning av inteckningspaket: För att få större vinst koncentrerade bankerna dessa inteckningar och diversifierade dem till paket som kallades CDO. Dessa paket handlades på marknaden och sprider smittan till andra banker.
  • Övervärdering av tillgångar från ratingföretag: Kreditvärderingsinstituten, i samarbete med bankerna, ansvarade för att betygsätta kreditkvaliteten på dessa paket. Risken var överdriven låg, vilket gömde den toxicitet som dessa förpackningar gav.
  • Misstro mellan banker: När volymen av gif.webptiga tillgångar ökade på balansräkningarna började bankerna misstro varandra. Detta genererade skrämsel hos investerare.
  • Låg likviditet i ekonomin: Eftersom likviditeten koncentrerades till tillgångar försvann den från bankernas balansräkningar. En situation som slutade med konkurs hos stora värdepappersföretag som Lehman Brothers.

Detta är alltså de viktigaste orsakerna som experter har ansett som grundläggande i krisen 2008. En kris som vänt ett finansiellt system som skapat en av de största bubblorna i världsekonomins historia ”upp och ner”.

Konsekvenser av subprime-krisen

Med bostadsbubblans sprängning sprängdes den stora lågkonjunkturen där ekonomin skulle vara nedsänkt tills 2015. Utbrottet av subprime-krisen ledde till allvarliga konsekvenser för världsekonomin. Situationen som hände ekonomin efter en av de största investeringsbankernas konkurs som Lehman Brothers, liksom räddningen av Merrill Lynch, var förödande för marknaderna. Ekonomin kollapsade och panik skakade de finansiella marknaderna.

Många var konsekvenserna som härrörde från denna allvarliga ekonomiska kris. För det första den hårda chocken som de olika ekonomierna som utgör planeten såg. I den meningen ledde alla ekonomier till en försämring av indikatorerna, med början med bruttonationalprodukten (BNP). Dessutom skapade krisen en situation som ledde till en försämring av hälsan då fattigdom och arbetslöshet ökade.

Vi bör inte heller glömma effekterna på ojämlikheten. I denna mening ökade klyftan mellan rika och fattiga jämfört med nivåerna före krisen. En situation till vilken antalet självmord inträffade på planeten, härledd från situationen med fattigdom och arbetslöshet som krisen orsakade.

Bland konsekvenserna är det också värt att lyfta fram de ekonomiska räddningar som olika länder var tvungna att göra så att insättare inte tappade allt kapital. Under tiden fick bankerna möta en förstärkning av internationella bankregler samt en rad sanktioner som de var tvungna att betala.