Skattekilen är en indikator som försöker mäta förekomsten av skattesystemet på ett visst värde. Det vill säga skillnaden mellan vad konsumenten betalar ut och vad producenten får, denna skillnad är statens egendom via skatter.
Skattekilen är i denna mening en indikator som uttrycks i procent. Procentandelen mäter skillnaden som uppstår mellan det pris som en konsument betalar och det kapital som en producent får. Denna skillnad, som beskattas och ägs av staten, kallas en skattekil.
Med andra ord är det skillnaden mellan det pris som betalas för varan och de pengar producenten får. Denna skillnad, som hålls av staten genom en skatt, kallas en skattekil, eftersom, när tillgångens värde ökar, är skatten högre, vilket ger upphov till en kile i dess grafiska framställning.
I praktiken används skattekilen ofta för att mäta köpkraften för medborgarna i ett territorium. Det vill säga, det används vanligtvis med hänvisning till personlig inkomstskatt, på ett sådant sätt att vi kan uppskatta det mottagna nettot som återstår i slutet av beräkningen. Allt detta efter avdrag för poster som källskatt, socialförsäkringsavgif.webpter samt arbetstagaravgif.webpter i procent av arbetskraftskostnaderna. Resultatet är alltså skillnaden mellan den verkliga arbetskostnaden som betalas ut av arbetsgivaren och den verkliga nettolön som vi har kvar att konsumera.
Hur beräknas skattekilen?
För att beräkna skattekilen måste vi ta hänsyn till att vi pratar från olika synvinklar. För att känna till skattekilen måste vi inte bara mäta arbetarnas köpkraft när skatterabatten har tillämpats utan också den totala kostnaden som arbetaren representerar för företaget.
På detta sätt skulle det första steget vara att beräkna den totala kostnaden för företaget.
Därför måste vi använda följande formel:
Var:
- CT är den totala kostnaden.
- W är erhållen bruttolön.
- Cp är andelen bidrag till arbetsgivarens SS.
- Pp är producentprisindex.
När vi väl har gjort det måste vi fortsätta hitta arbetstagarens köpkraft.
I den meningen måste vi tillämpa följande formel:
Var:
- PA är köpkraften.
- W är erhållen bruttolön.
- EG är andelen bidrag till arbetarens SS.
- Te är den genomsnittliga procentandelen av personlig inkomstskatt.
- Pc är konsumentprisindex (KPI).
- Tc är procentandelen punktskatter.
När vi har beräknat den totala kostnaden som arbetaren överfört till företaget, liksom hans köpkraft, fortsätter vi med att beräkna skattekilen.
I den meningen måste vi tillämpa följande formel:
Var:
- CT är den totala kostnaden.
- PA är köpkraften.
- W är erhållen bruttolön.
- Cp är andelen bidrag till arbetsgivarens SS.
- Pp är producentprisindex.
- EG är andelen bidrag till arbetarens SS.
- Te är den genomsnittliga procentandelen av personlig inkomstskatt.
- Pc är konsumentprisindex (KPI).
- Tc är procentandelen punktskatter (moms).
Skillnad mellan skattekil, skatteansträngning och skattebördan
Vi brukar förvirra dessa tre begrepp mycket. Även om de i praktiken används för att göra samma approximering av förekomsten av ett visst skattesystem, är de inte desamma. Dessutom presenterar de inte heller någon liknande beräkningsmetod eftersom de har skillnader som leder till olika resultat.
För det första är skattekilen den beräkning som mäter skillnaden mellan den totala kostnad som arbetaren representerar för arbetstagaren och å andra sidan hans köpkraft som kan användas för konsumtion.
Å andra sidan är skattebördan resultatet av att den totala beräkningen som representerar skatteuppbörd för ett visst territorium under ett givet ögonblick divideras med territoriets bruttonationalprodukt (BNP). Således multipliceras den med 100 och vi har den procentsats som representerar skattebördan.
Det vill säga att formeln i denna mening skulle vara följande:
Skattetryck = (Skatteuppbörd erhållen / BNP) x 100
Slutligen är skatteinsatsen ett tillägg som kompletterar skattebördan. Och vi säger tillagt på grund av det faktum att denna storlek är tillgänglig när vi har det finanspolitiska trycket, eftersom den första är en variabel av den andra. I denna bemärkelse är den finanspolitiska ansträngningen resultatet av att dividera det finanspolitiska trycket med BNP per capita. Således multiplicerar vi med 100 igen och vi skulle få resultatet, även i procent, vilket representerar den finanspolitiska ansträngningen.
För sin del skulle resultatet för beräkningen av den finanspolitiska ansträngningen vara följande:
Fiskalinsats = (Fiskaltryck / BNP per capita) x 100