Ordoliberalism är en ström av ekonomisk tanke som föddes i Tyskland på 1930-1940-talet. Bland hans försvar är försvaret av den sociala marknadsekonomin.
Ordoliberalism är en ström av ekonomisk tanke som är direkt relaterad till Freiburg-skolan. Denna tankegång förespråkar inte statens ingripande, men den satsar på ett minimalt ingripande som reglerar situationer med marknadsmisslyckande, liksom andra situationer som monopol, bland andra fenomen.
Ordoliberalism strävar således efter att skapa en rättslig frihetsordning i ekonomin.
Dess huvudförfattare inkluderar figurer som Walter Eucken, professor vid universitetet i Freiburg och intellektuell far till ordoliberalism.
I sin tur har ytterligare en serie ekonomer bidragit till denna trend. I den meningen sticker namn ut som bland andra Franz Böhm, Alexander Rüstow. Andra författare som Friedrich von Hayek har också bidragit.
Ordoliberalismens principer
Liksom alla andra politiska tankar bygger ordoliberalism sitt tänkande på en rad principer, bland vilka den sociala marknadsekonomin sticker ut. Ordoliberala ekonomer berättar alltså om en rad element som anses vara avgörande av denna ström.
Bland dessa principer, så definierade av Eucken, är det värt att lyfta fram:
- Staten måste garantera den fria marknaden med fri tillgång till marknaderna. Det måste dock reglera uppkomsten av negativa fenomen som monopol eller karteller.
- Försvara föreningsfrihet samt avtalsfrihet; precis som liberalism. Det överväger dock att ingripa med mekanismer som SMI för omständigheter där lönen inte inkluderar en inkomst som täcker grundläggande behov.
- Företag måste vara konsekventa med sina handlingar. Om företaget går i konkurs bör staten inte ingripa.
- Priserna är ett gratis informationssystem. Reglering av priser är ett misstag som staten inte borde göra.
- Valuta och prisstabilitet, baserat på ett fritt prissystem.
- Privat egendom måste garanteras. Men användningen måste vara villkorad, samtidigt måste den vara ansvarig.
- Ekonomisk politik måste prioritera individens frihet och de risker som detta medför.
- Skatterna bör vara progressiva, så att offentliga utgif.webpter kan finansieras.
Således försvarade Eucken själv, ordoliberalismens intellektuella far, dessa principer som grunden för denna ström. Av denna anledning en liberalism som överväger ett reglerande tillstånd för att kontrollera marknadens överdrift.
Skillnad mellan liberalism och ordoliberalism
Som vi kan se är liberalism och ordoliberalism två tankeströmmar som liknar varandra. Så bred är deras tillvägagångssätt att, som vi såg i det första avsnittet, stora liberala ekonomer har bidragit med verk inom ordoliberalismens område. Trots detta finns det en rad nyanser som, även om liberalismen inte slutar överväga dem, anser ordoliberalism dem som grundpelare i denna ström.
Bland dessa pelare kan vi lyfta fram statens minimala ingripande för att rätta till vissa misslyckanden. Medan liberalismen inte förespråkar reglering i vissa aspekter, överväger ordoliberalism till och med införandet av en minimilön för att korrigera de löner som inte täcker grundläggande behov.
Detsamma gäller skatter. Ordoliberalism överväger en progressiv skattesats, baserad på att medborgarna bidrar med skatt, i förhållande till tillväxten av deras inkomster och tillgångar. Liberalismen överväger inte en sådan skattehöjning, eftersom ingen extra övervägande övervägs, utöver de befintliga.
Kort sagt är ordoliberalism nära besläktad med liberalism. Ordoliberalism låtsas dock vara liberalism, men med ett ingripande från staten som ansvarar för att reglera alla de misslyckanden som ger upphov till negativa situationer eller scenarier i ekonomin.
Ordoliberalismens historia
Ordoliberalism är en tankeström som föddes i Tyskland. Denna trend föddes på 1930-talet av de tyska ekonomerna som arbetade vid University of Fribugo. Således anses hans intellektuella far, Walter Eucken, vara den största exponenten för ordoliberalism. Förutom Eucken gav dock många andra författare denna ström innehåll. Författare som Franz Böhm eller Leonhard Miksch.
Dessutom bestod den ordoliberala cirkeln av ekonomer, liksom advokater som var emot nazismen. Således samlades de för att skapa en ny social, ekonomisk och politisk ordning, i motsats till nationalsocialismen.
Med tiden gick begrepp som "social marknadsekonomi" fram till att nya ekonomer gick med i denna trend. I linje med detta har ekonomer som Wilhelm Röpke, Alfred Müller-Armack, Alexander Rüstow och Ludwig Erhard.
Eucken lyfter i sina studier fram hur "laissez fairé, laissez paser" som främjats av klassisk liberalism i tider under första världskriget gav upphov till marknadsmisslyckanden, liksom negativa siffror för ekonomin som monopol eller karteller. En händelse som inte bara ledde honom att försvara denna tankeström utan också erbjöd den som en ny modell för hållbar och överlägsen kapitalism. I den meningen definierar man kapitalismen som rätt system men som måste kontrolleras av staten för att garantera att friheterna uppfylls, eftersom den observerade att fria ekonomiska aktörer inte har sitt ursprung i ett fritt system.