Under de senaste 15 åren kunde 89% av alla investeringsfonder i USA inte slå S&P Composite 1500. I den här artikeln kommer vi att se hur fonder har utvecklats efter kategori och på ett enkelt sätt förklara vad som är tolkningen av dessa siffror.
Det skulle vara ett misstag att tro att målet för alla investeringsfonder och för alla investeringsmedel i allmänhet är att uppnå maximal möjlig avkastning. Verkligheten har många kanter, är multifaktoriell och döljer olika nyanser.
Med tanke på omfattningen och komplexiteten i denna debatt kommer vi dock att förbli i förhållandet mellan risk och avkastning. Det är som regel för samma lönsamhet att vi väljer det alternativ som har mindre volatilitet. Ett koncept som investerare försöker använda som en synonym för risk, även om de inte är desamma, inte ens nära.
Hur som helst, industri, forskningspapper och investerare antar i allmänhet att det är så. Det vill säga, volatilitet och risk är desamma. För att förenkla förklaringen kommer vi att anpassa oss till det riskbegrepp som stöds av nobelpristagare som Harry Markowitz eller William Sharpe.
Efter att ha gjort ovanstående klart kommer vi i den här artikeln att se hur många investeringsfonder som har uppnått mer lönsamhet än de jämförelseindex som de hade tänkt sig att slå. Om du inte vet vad ett riktmärke är, gå in här och lära dig mer om konceptet med en investeringsfond, här.
Vilken information erbjuder referensindex eller riktmärke?
Vi antar att du inte kan (eller inte bör) jämföra avkastningen mellan två fonder som investerar i olika tillgångar. Vi kan till exempel inte (eller borde) jämföra en fond som investerar i ränteinkomst med en fond som investerar i aktier. Men vad vi kan göra är att jämföra en fond som investerar i obligationer med ett riktmärke för obligationsmarknaden eller en fond i aktier med ett riktmärke för aktiemarknaden.
När vi väl har jämfört det vet vi om fonden presterar bättre eller sämre än det riktmärke som den jämförs med, det vill säga om den uppfyller sitt mål eller inte. Dessutom säger alla fonder vanligtvis i prospektet med vilket index de tänker jämföra.
Informationen i den korta diskussionen ovan är kritisk. Varför? Eftersom vi kan investera direkt i fonder som replikerar index till en lägre kostnad, vilken mening skulle det vara att investera i en investeringsfond som inte kan överträffa indexet och som också medför en mycket högre kostnad?
Återigen finns det nyanser som kan motivera att betala en högre kostnad för lägre lönsamhet. Till exempel en investeringsfond som uppnår mindre lönsamhet men är mycket mer stabil (mindre volatil). Med andra ord att dess risk / avkastningsgrad är högre än jämförelseindexet.
Hur många fonder överträffar indexet?
Uppgif.webpterna per den 31 december 2019 återspeglar att under de senaste 15 åren kunde 89% av aktiefonderna inte slå jämförelseindexet S&P Composite 1500. Även om detta index är mycket allmänt återspeglar uppgif.webpterna att denna procentsats kan vara jämn högre när man jämför efter kategori.
Följande tabell visar procentandelen investeringsfonder i USA som inte slog deras riktmärke och därför inte uppnådde sitt huvudmål.
Som vi kan se i tabellen ovan, oavsett fondkategori, misslyckades 81% av fonderna i bästa fall (Large Cap Value Funds) riktmärket under de senaste 15 åren.
Å andra sidan, när det gäller räntefonder, är verkligheten inte mycket annorlunda på lång sikt.
Efter att ha tittat på ovanstående data uppstår två frågor.
- Med tanke på att uppgif.webpterna motsvarar USA, liknar resultaten på andra kontinenter?
- Och å andra sidan, om vi tar hänsyn till risk-avkastningsgraden, ändras resultaten?
Svar på den första frågan, enligt SPIVA-resultaten finns det många likheter i Europa.
Och när det gäller den andra frågan, om risk-avkastningsfrågan, har de allra flesta aktiefonder en sämre risk-avkastningsgrad än deras index. Faktum är att när provisioner diskonteras (netto efter provisioner) blir resultaten ännu dysterare.
Och återigen är avkastningen på risken för räntefonder exklusive avgif.webpter mycket lika. Även om det är sant att provisionernas bruttoresultat är slående.
Slutligen kan man undra om risk-avkastningsgraden är så dyster i Europa. Svaret, som detta SPIVA-dokument visar, skiljer sig inte särskilt mycket från vad som kommenterats ovan.
Sammanfattningsvis kan 80-90% av fonderna inte överträffa sina riktmärken. Inte i USA, inte i Europa. Och som om detta inte var tillräckligt visar uppgif.webpterna också att de högre förvaltningskostnaderna för aktiva fonder inte är motiverade på grund av en bättre risk-avkastningskvot. Därför är det inte förvånande att även Warren Buffett, en av de bästa investerarna genom tiderna, rekommenderar indexerad passiv förvaltning, som helt enkelt försöker replikera indexet och inte slå det, vilket drastiskt minskar kostnaderna för analys av företag som har traditionella investeringsfonder. .