Distributiv egendom - Vad det är, definition och koncept
Den fördelande egenskapen är en av reglerna för multiplikation. Denna regel säger att när vi multiplicerar ett tal x med två eller flera termer som läggs till eller subtraheras, kan vi först utföra tillägget eller subtraheringen, eller så kan vi multiplicera antalet x med var och en av termerna som läggs till eller subtraheras och gör sedan tillägget eller subtraheringen. Således får vi i båda fallen samma resultat.
Den fördelande egenskapen kan sammanfattas enligt följande:
(a + b) x = (ax) + (bx)
(a-b) x = (ax) - (bx)
Vi måste specificera att multiplikation är en av de grundläggande operationerna för aritmetik som består av att lägga till ett nummer i sig lika många gånger som ett annat nummer pekar på det.
På samma sätt bör man komma ihåg att aritmetik är en av grenarna i matematik som är tillägnad studiet av siffror och de operationer som kan utföras med dem.
Exempel på fördelningsfastigheter
Låt oss se exempel på distribuerande egendom.
8x (4 + 15) = (8 × 4) + (8 × 15)
8×19=32+120
152=152
Låt oss nu titta på ett exempel med en subtraktion:
17x (45-12) = (17 × 45) - (17 × 12)
17X33 = 765-204
561=561
Nu, ett exempel på interleaving addition och subtraktion:
15x (9 + 31-22) = (15 × 9) + (15 × 31) - (15 × 22)
15×18=135+465-330
270=270
Distributiv egendom och gemensam faktor
Vi kan tillämpa den fördelande egenskapen i en annan mening genom att beräkna den gemensamma faktorn för två termer som läggs till eller subtraheras. Antag till exempel att vi lägger till 21 plus 36. Båda siffrorna är multiplar av 3 så det här är deras gemensamma faktor.
Då är 21 plus 36 lika med dess gemensamma faktor multiplicerad med summan av de två termerna som multipliceras med 3 ger som ett resultat 21 respektive 36, det vill säga 7 och 12. Vi visar bättre operationen:
21+36=3(7+12)
21+36=3×19
57=57
Ovanstående kan också vara användbart vid operationer med mer än två termer:
45 + 155-215 = 5x (9 + 31-43) = 5x (-3) = - 15
Det bör noteras att den gemensamma faktorn är den största gemensamma delaren. Det vill säga det största antalet med vilket vart och ett av numren i en grupp kan delas, vilket resulterar i ett heltal.
