De baltiska republikerna har haft en stark ekonomisk utveckling sedan 1990-talet och deras tillväxt för dem närmare Nordeuropas välstånd. Vi analyserar deras ekonomier med deras svagheter och styrkor.
Den 8 januari meddelade FN officiellt att Estland, Lettland och Litauen (i blått ovan) lämnade den östeuropeiska gruppen i den klassificering som gjorts av denna institution för alla världens länder. Istället har blivit en del av norra Europa tillsammans med Storbritannien, Irland, Island, Norge, Sverige, Danmark och Finland. Nyheten har tagits emot väl i de tre baltiska republikerna, eftersom de i dem ser erkännandet av deras ekonomiska framsteg under de senaste decennierna och kulminationen på en process som involverar distanseringen av det tidigare kommunistblocket och närmandet till de skandinaviska nationerna.
För att förstå denna process är det nödvändigt att komma ihåg att dess ursprung går tillbaka till i början av 1990-talet, med Sovjetunionens bortgång och brottet av blocket som bildades runt Warszawapakten, händelser som orsakade både kommunismens fall i redan oberoende länder (Polen, Ungern) och uppkomsten av nya stater (Ukraina, Vitryssland). När det gäller de östra baltiska områdena återfick tre republiker sitt oberoende: Estland, Lettland och Litauen.
I princip hade dessa tre ekonomier mycket mer likheter med Östeuropa än med Skandinavien: med statsplanerade ekonomier, stort beroende av Ryssland och allvarlig teknisk efterblivenhet var deras utvecklingsgrad långt ifrån vad den åtnjöt. Norra Europa, och även från andra länder som också lämnade kommunismen (Finland, Polen). Processen med övergång till kapitalism skulle vara långsam och svår, men först och främst måste man avgöra om anpassningen ska vara snabb eller progressiv. De baltiska länderna valde det första alternativet, medan större delen av Östeuropa valde det andra alternativet.
Tjugo år senare (åtminstone tar vi faktiska utgif.webpter per capita som ett mått på ekonomisk utveckling), kan vi säkert säga det snabba justeringar har resulterat i bättre resultat. Med utgångspunkt från liknande nivåer har de baltiska republikerna lyckats öka sin rikedom till nivåer mycket högre än andras (som Bulgarien och Rumänien) vars ekonomier tog längre tid att överge kommunismen. Till och med bland de tre länderna i fråga har det med de mest blygsamma resultaten (Lettland) varit exakt det mest blygsamma när det gäller att genomföra reformer.
Hur var övergången till kapitalism?
Denna ekonomiska anpassningsprocess hade utan tvekan gemensamma aspekter i hela det tidigare sovjetblocket. För det första innebar övergången till kapitalism en ny privatisering av mark- och statsföretag samt en rättslig ram som garanterar privat egendom och upprättandet av ett kapitalistiskt monetärt system. Å andra sidan tvingade öppenheten i handeln och de nya marknadsekonomierna en hård omvandling av industrin med den därmed ökade arbetslösheten. Slutligen gjorde det nya regelverket regionen till en ny destination för utländska investeringar.
De baltiska republikerna valde dock en snabbare övergång till kapitalism som snart visade bättre resultat. Till skillnad från sina grannar, dessa tre länder De lindrade sina arbetsregler, minskade den offentliga förvaltningen bestämt och inrättade ett system med fast växelkurs. Dessa åtgärder genererade allvarliga kortsiktiga problem (främst ett större handelsunderskott, förlust av reserver och en ökning av arbetslösheten), som inte verkade vara så allvarliga i de stater som föredrog gradvisa justeringar och konkurrensdevalueringar för att lindra dem. Men genom åren visade sig reformerna nödvändiga för att öka tillväxten och förbättra medborgarnas livskvalitet.
I skattefrågor har å andra sidan dessa länder tillämpat politik för skattereduktion att uppmuntra den privata sektorn att skapa välstånd. Det mest paradigmatiska fallet är Estlands med sitt ”platta skattesystem” (platt skatt): samma typ av skatt tillämpas på alla inkomster och affärsvinster beskattas inte så länge de inte fördelas mellan aktieägarna (vilket uppmuntrar deras återinvestering i företag). Liknande politik har också följts i Lettland och Litauen, till exempel enskilda inkomstskatteklasser eller avlägsnande av arvsskatter. Generellt kan man säga att dessa nya skattesystem, med låga priser och enkel design, har bidragit till skapandet av mer dynamiska och attraktiva ekonomier för utländska investeringar.
När det gäller penningpolitiken råder det ingen tvekan om att fasträntepolitiken ursprungligen hade en kostnad i form av handelsunderskott, skuldsättning och förlust av reserver, men den visade sig snart mycket effektivt för att begränsa inflationen (medan i dess grannländer inträffade exakt motsatsen). Med valutor kopplade till priset på andra europeiska valutor och senare antagandet av euron har monetär stabilitet visat sig vara en av pelarna i dess ekonomiska utveckling.
Å andra sidan har deras geografiska läge i Baltikum gjort det möjligt för dem stärka banden med de skandinaviska ländernavilket minskar handelsberoendet med Ryssland. På detta sätt hittade de baltiska republikerna oslagbara partner, eftersom de är länder som genererar kapital och är dedikerade till aktiviteter med högt mervärde, som letade efter nya destinationer att investera i och länder som skulle kunna fungera både som tillväxtmarknader och som leverantörer av råvaror, premier och mellanprodukter. Sedan dess har många skandinaviska industrier och banker etablerat sig i de baltiska republikerna, och a lång konvergensprocess mellan ekonomierna i de två regionerna.
Denna konvergensprocess mellan regioner är ännu viktigare om vi jämför den med utvecklingen i andra östeuropeiska ekonomier. Även om de hade en högre inkomstnivå per capita 1995, har tagits över av de baltiska länderna och de har vuxit mycket långsammare. Vad mer, alla tre republikerna har lyckats minska sitt handikapp ytterligare med avseende på det europeiska genomsnittet och det skandinaviska blocket. I relativa termer kan vi till och med säga att deras ekonomier är de mest dynamiska eftersom de på 20 år har uppnått en kumulativ tillväxt per capita på 172%, vilket överträffar Östeuropa (93%).
Det är obestridligt att de baltiska republikernas framsteg också har döljts av andra negativa fenomen som t.ex. ökad arbetslöshet och utvandringÄven om detta är problem som också har drabbat andra östra ekonomier allvarligt och därför knappast kan hänföras till deras specifika politik. Man kan också argumentera för att dessa länder är skyldiga deras framgång till en viss initial fördel eftersom de redan under sovjetiska tider hade en modernare industri än sina grannar, men sanningen är att en stor del av den demonterades på 90-talet och senare omvandlades, som det är svårt att tillskriva Sovjetunionen de prestationer som uppnåtts två decennier efter dess försvinnande. Tvärtom är de tre baltiska republikernas erfarenheter ett exempel på kommunistiska ekonomier i övergång till kapitalism litar på finanspolitisk åtstramning, monetär stabilitet och yttre öppenhet. En tillväxtväg som redan har fått sina första frukter (vilket framgår av att den nyligen inkluderades i gruppen av nordeuropeiska länder) men som också fortsätter idag på sin långa väg mot skandinaviskt välstånd.