I Spanien är reserven för social trygghet, även känd som pensionssparande, uttömd. Med en mycket åldrande befolkning överväger ekonomer olika alternativ för att garantera det offentliga pensionssystemets bärkraft. Dessa åtgärder inkluderar sk Tobin-skatt.
Tobinskatten var ett förslag som tagits fram av den amerikanska ekonomen James Tobin, som för övrigt också tilldelades Nobelpriset i ekonomi. Denna kända ekonom var professor vid universitet som Yale och Harvard och utvecklade också sin yrkeskarriär vid Federal Reserve i USA. 1978 föreslog Tobin, en man med tydliga keynesianska tendenser, en skatt som skulle tas ut på vinster som gjorts på valutamarknaderna. Skattesatsen, som låg mellan 0,01% och 0,025% av det investerade kapitalet, var inte avsedd att bromsa marknadernas dynamik utan snarare att avskräcka finansiella spekulanter och uppnå stabilitet på marknaderna.
För eller emot Tobin-skatten?
James Tobin hävdade själv att denna ränta också skulle kunna vara en viktig finansieringskälla för offentliga utgif.webpter. De insamlade medlen kan bland annat användas för att bekämpa fattigdom, finansiera kampen mot klimatförändringar eller som en inkomstkälla för att stödja det offentliga pensionssystemet. Tobins förslag har accepterats allmänt av anti-globaliseringsrörelser, som förespråkar att begränsa spekulation på finansmarknaderna. Vissa har till och med döpt om Tobin-skatten till Robin Hood-skatten.
Eftersom idén uppstod hos James Tobin var han medveten om att många i finansvärlden skulle vara emot att betala en skatt på stora finansiella transaktioner. Dessutom ansåg de stora försvararna av ekonomisk liberalism att införandet av en skatt allvarligt skulle kunna störa det fria marknadssystemets funktion. Man fruktar just att skadorna på kapitalmarknaderna är större än skatteuppbörden.
Men genom åren har idén om Tobin-skatten förändrats. Redan på 1990-talet valde de som motsatte sig globaliseringen av ekonomin en kurs som istället för att beskatta transaktioner på valutamarknaderna skulle falla på stora finansiella transaktioner. Således argumenterar förespråkare för Tobin-skatten att absolut frihet på kapitalmarknaderna kan hamna på att urholka demokratiska grundvalar och lämna samhället underordnat kapitalrörelser.
Man bör dock komma ihåg att Tobin utformade detta förslag för valutamarknaderna och var kritisk till dem som använde hans namn för att fastställa en skatt på kapitalrörelser. Dessutom har anti-globaliseringsrörelser visat starkt motstånd mot organisationer som Internationella valutafonden eller Världsbanken, medan James Tobin har varit gynnsam för båda institutionerna.
Om vi letar efter en mellanposition hittar vi ekonomen Paul Bernd Spahn. Hans förslag, som Tobins, fokuserar på valutamarknader. I denna mening är Spahn för en blygsam kurs på 0,01% för valutatransaktioner, medan denna ränta kommer att stiga till 50% för de manövrer som försöker attackera en valuta.
Är det möjligt?
För närvarande arbetar Europeiska unionen med att inrätta en Tobin-skatt, men detta projekt har skjutits upp och förblir tillfälligt i väntan. Trots bristen på samordning i detta avseende på europeisk och internationell nivå finns det länder som Storbritannien och Frankrike som redan har lagstiftat för att införa en Tobin-skatt.
I vilket fall som helst är det ingen enkel uppgif.webpt att implementera Tobin-skatt internationellt. Många stora företag kommer att hamna i lagliga kryphål eller lämpliga skatteformler för att undvika att betala denna nya skatt. Av denna anledning fruktas det att stora företag skulle tillgripa skatteparadis.
Som vi har sett finns det många avvikelser kring Tobin-skatten. En av dem är vem som skulle få intäkterna. James Tobin föreslog att intäkterna från denna avgif.webpt skulle administreras av Internationella valutafonden.
En annan aspekt som borde vara tydlig är behovet av att tydligt fastställa skillnaden mellan spekulant och investerare. Skatten bör inte falla med samma vikt för en investerare som för en spekulant.