Island, ett annat sätt att hantera en ekonomisk kris

Innehållsförteckning:

Island, ett annat sätt att hantera en ekonomisk kris
Island, ett annat sätt att hantera en ekonomisk kris
Anonim

Finanskrisen 2008 hade extremt hårda effekter runt om i världen. Grekland och Island var två länder som drabbades av krisens härjningar med stor svårighetsgrad.

Tango Grekland och Island, närmade sig utgången från krisen på mycket olika sätt. Det är därför många tittar på Island och undrar: Hur kom islänningarna ut ur det härvningen?

Medan Island lyckades återhämta sig snabbt efter krisen och återgå till stark ekonomisk tillväxt har Grekland genomgått en prövning. Isländare kunde snabbt återbetala IMF: s ekonomiska stöd, medan Grekland tvingades genomföra hårda anpassningsprogram. En av nycklarna till Islands framgång verkar vara att de har förmågan att devalvera sin egen valuta, medan Grekland saknar kontroll över beslut som fattas angående euron.

Å andra sidan är en andra faktor som inte bör glömmas bort att Islands utländska skuld var i händerna på den privata sektorn. Tvärtom, i det grekiska fallet var skulden i statens händer, eftersom Grekland hade fallit under långa perioder med offentliga underskott och med en hög offentlig skuldnivå.

Ursprunget till den isländska bubblan

Island, ett litet och lugnt land med drygt 300 000 invånare, hade upplevt en söt ekonomisk tid. Dess ekonomiska verksamhet baserades på jakt, fiske och aluminium. En latent fara var dock i hjärtat av dess ekonomi. Vi pratar om det faktum att de isländska bankerna 2009 hade skulder värda totalt 86 000 miljoner dollar jämfört med en isländsk BNP som uppgick till 13 000 miljoner dollar.

Så Island stod inför en stor bubbla. Men hur hade denna bubbla smidd? Ett stort antal investerare valde att få yenlån med mycket låga räntor (praktiskt taget noll) att använda för investering i isländska obligationer. Således började isländska banker erbjuda höga räntor för att locka inlåning i euro. De isländska bankerna hade märkt en saftig verksamhet och banker som IceSave eller Kaupthing Edge lockade till sig många brittiska och nederländska medborgares investeringar.

Med ankomsten av utländskt kapital flödade kredit med stor lätthet, den isländska ekonomin tog fart spektakulärt och många jobb skapades inom finanssektorn. Till och med den isländska kronan ökade i värde och folket på Island såg sin köpkraft öka.

Bubblans sprängning

Men före Lehman Brothers katastrofala kollaps sågs de första tecknen på kollaps i isländsk bankverksamhet. Värdet på den isländska kronan sjönk och inflationen steg dramatiskt. Redan i september 2008, med Lehman Brothers slutgiltiga kollaps, blev katastrofen påtaglig på Islands banker. Enligt Gudrun Johnsen, som var ansvarig för studien av den isländska krisen, gick 97% av bankerna i konkurs på bara tre dagar.

Landet var fastnat i lågkonjunktur. Islands ekonomi krossades snabbt och protester gick ut på gatorna. Social oro, medborgarprotester och den isländska kronans fallande fall ledde så småningom till att dåvarande premiärminister Geir Haarde avgick.

Inför krisen

I en sådan allvarlig situation föreslog den traditionella lösningen att privata banker skulle ingripa med offentliga medel för att undvika kollaps i den nationella ekonomin. Dessa typer av åtgärder är dock mycket opopulära, med tanke på att medborgarna är upprörda över att se hur deras pengar används för att rädda banker som har gått i konkurs på grund av oansvarig förvaltning. Så vad gjorde isländarna?

Den isländska banksektorn

Att rädda hela finanssektorn var helt enkelt inte genomförbart för den isländska ekonomin. Som vi har sett var bankernas vikt mycket högre än den reala ekonomins. I stället för att direkt rädda banker som Glitnir och Kaupthing, som just hade varit i fallissemang, fortsatte den isländska regeringen att skapa nya banker för att ta över tillgångar och skulder för misslyckade enheter. Vid den tidpunkten fängslades bankirerna som orsakade den isländska krisen för sitt oaktsamma beteende.

De isländska myndigheterna åtog sig att säkerställa besparingar för den nationella befolkningen, medan utlänningar inte kunde garanteras. Man bör komma ihåg att ett stort antal brittiska och holländare hade investerat i isländska enheter. För att uttrycka siffror hade britterna cirka 5 000 miljoner euro i insättningar för cirka 1 500 miljoner av holländarna. Detta innebar att utländskt kapital frystes. I en sådan situation tog Storbritannien och Nederländerna på sig att kompensera medborgare vars besparingar hade fastnat på Island. Slutligen nådde Nederländerna och Förenade kungariket en överenskommelse med Island och förblev som föredragna fordringsägare vid likvidation av banker som IceSave. Kommer januari 2016 lyckades isländarna avsluta skulden de hade med Storbritannien och Nederländerna.

Devaluering av valuta

Ett annat mycket viktigt element att ta hänsyn till är att Island, till skillnad från Grekland, hade kontroll över sin egen valuta. Således använde isländarna devalvering av sin valuta, vilket gjorde deras priser mer konkurrenskraftiga och attraktiva för utlänningar. Tvärtom var Grekland oförmögen att utöva någon effekt på eurons värde.

Återgår till devalveringen av den isländska kronan. Exporten blev billigare, medan importen blev dyrare. I sin tur ledde Islands konkurrenskraftiga priser till ett större inflöde av turister, vilket resulterade i en ökande tyngd av turistsektorn i den isländska ekonomin.

Det är sant att Islands utträde ur krisen var snabbare än i andra stora europeiska länder, men krisen hade också en hård inverkan på befolkningen, som under de första åren fick möta de smärtsamma konsekvenserna av arbetslösheten.