Riktlinje för hypotekslån (IRPH)

IRPH, en förkortning för Home Equity Benchmark, är ett vägt genomsnitt av de större bostadslånen med en period på mer än tre år.

Ursprunget till IRPH, som den officiella referenstypen i Spanien, går tillbaka till den 3 augusti 1994. Vid det datumet, i enlighet med skyldigheten att komplettera bilagorna till beslutet som publicerades den 11 maj 1994 om öppenhet i de finansiella villkoren för inteckning lån höjde Bank of Spain IRPH till officiellt.

I augusti 1994 reglerades IRPH, officiellt känd som genomsnittsräntan för hypotekslån över tre år. Med publiceringen av de officiella referensräntorna för bolånemarknaden syftade det spanska ministeriet för ekonomi och finans att skydda kunder. För att göra detta, utöver att höja flera index till kategorin tjänstemän, utfärdade den flera föreskrifter om de låneavtal med pantlånegaranti som var avsedda att förvärva ett hem. Det innebär att det infördes ett sätt att agera på enheter som erbjöd hypotekslån för bostäder som försökte förhindra att kunder fick felinformation om den inteckning de tecknade.

Trots detta, som vi kommer att se senare och som anges av Europeiska unionens domstol (EU-domstolen), följde vissa enheter inte indikationerna i det cirkuläret vars yttersta syfte var att skydda kunderna genom transparens och information.

Hur beräknas IRPH?

Även om det i grund och botten bara finns ett sätt att beräkna IRPH, finns det formellt tre typer av IRPH. Bankernas, sparbankernas och alla kreditinstituts. Formlerna beskrivs nedan:

• Genomsnittlig ränta på hypotekslån över 3 år från banker

Var:

i_b : Genomsnittligt vägd genomsnittlig ränta för banker

n_b : Antal banker som deltar i beräkningen

• Genomsnittlig räntesats på lån över 3 år från sparbanker

Var:

i_AC : Genomsnitt av vägda genomsnittliga räntor för sparbanker

n_AC : Antal sparbanker som deltar i beräkningen

• Genomsnittlig räntesats på hypotekslån över gruppen av enheter

Var:

i_b : Genomsnittligt vägd genomsnittlig räntesats för banker

n_b : Antal banker som deltar i beräkningen

i_AC : Genomsnitt av vägda genomsnittliga räntor för sparbanker

n_AC : Antal sparbanker som deltar i beräkningen

i_sch : Genomsnitt av vägda genomsnittliga räntor för bolånekreditföretag

n_sch : Antal inteckningskreditföretag som deltar i beräkningen

Bra, vi känner redan till formlerna, men hur man använder dem? För att förstå formeln väl är det nödvändigt att känna till begreppet ränta, vägd genomsnitt och summering. Vad formeln gör är att beräkna genomsnittet av genomsnittssatserna. Det vill säga om den vägda genomsnittliga räntan på bank X är 10% och den vägda genomsnittliga räntan på bank Y är 5%, så kommer genomsnittet av den vägda genomsnittliga räntan att vara 10 + 5 dividerat med 2 (vi har 2 banker ). Detta är 7,5%. Nu, när vi beräknar den vägda genomsnittliga räntan för varje bank, hur gör vi det?

Låt oss föreställa oss att bank X i sin portfölj har hypotekslån med en löptid på mer än tre år (som beräknas för beräkningen) till ett värde (med hänsyn till de huvudsakliga) på 10 miljoner euro. Totalt har den 20 lån i sin portfölj. Även om summan av de 20 är 10 miljoner euro är inte alla lån lika stora. Närmare bestämt uppgår huvudstaden på en av dem (utestående saldo) till 5 miljoner euro. Eftersom den är 50% av den totala portföljen som den beräknar kommer den att ha större vikt än resten av de 19 hypotekslånen. Därför, när det gäller att ta bankens genomsnitt, kommer räntan på vilken lånet på 5 miljoner tecknades att vara mer avgörande i beräkningen.

Sammanfattningsvis beräknas IRPH enligt följande steg:

1. Det vägda kapitalet på lånen i väntan på betalning med en löptid på mer än tre år för en viss bank läggs till.
2. När vi väl har huvudvikterna divideras det med antalet lån som beviljats ​​från den banken (som uppfyller kriterierna).
3. Efter 1 och 2 har vi fått en vägd genomsnittlig ränta för en viss bank. Så vi kommer att göra 1 och 2 för varje bank.
4. När vi väl har vägt genomsnittliga räntor för varje bank lägger vi till dem och delar dem med antalet banker. Vi kommer att ha fått IRPH från bankerna.
5. Det kommer att bli nödvändigt att göra steg 1 till 4 för sparbanker och hypoteksföretag.
6. När vi väl har de tre IRPH: erna tar vi genomsnittet och resultatet måste vara identiskt med det som erhålls genom att utföra den sista formeln.

Kontrovers och kritik

Kontroversen med IRPH uppstår på grund av oro (och klagomål) hos många kunder om svårigheten att veta var IRPH-numren kommer ifrån. I princip var Bank of Spain den enhet som officiellt publicerade detta index. Men 2011 började en process som skulle kulminera i att indexet försvann som officiellt. Närmare bestämt försvann IRPH-bankerna, IRPH-sparbankerna och referensbaserade tillgångsslag för sparbanker (CECA). Avsikten var att harmonisera räkenskaperna på europeisk och nationell nivå samt att anpassa lånekostnaderna till den verkliga kostnad som bankerna fick resurser med.

Med andra ord var IRPH för dyrt. Och även om den spanska banken fortsätter att publicera den har den inte ansetts vara officiell sedan oktober 2013. Kritiken mot indexet, förutom dess opacitet, var att det inte överensstämmer med en av artiklarna i ordern som den föddes med.

Det bör noteras att ordern 5 maj 1994 insisterar på insynen vid uppbörd av provisioner, på den objektiva beräkningen av index och på att faktorer som uteslutande beror på enheten eller enheten inte tas med, som kan få det att variera för mycket. Vissa enheter kringgick reglerna genom att inkludera dolda provisioner i räntan. Som om det inte var tillräckligt marknadsförde de IRPH som fast ränta, när det i verkligheten är varierande. Och, för att göra saken värre, hävdade de att det historiskt sett var mindre flyktigt än Euribor, vilket är falskt.