Institutionalism är ett akademiskt tillvägagångssätt genom vilket institutioner införlivas som en variabel av intresse. Detta, i utvecklingen av samhällsvetenskap som ekonomi eller politik.
Med andra ord föreslår institutionalism att i analysen av verkligheten bör institutionernas roll inkluderas som en nyckelfaktor, som är, enklare sagt, sociala och politiska organisationer.
När det gäller ekonomin är exempelvis institutioner som fastställer spelreglerna för konsument- och producentbeslut. Till exempel definierar regeringen ett lands handelspolitik. Beroende på detta kan ett företag vara mer eller mindre utsatt för konkurrens från utländska produkter.
Det bör noteras att vi med institutioner inte bara hänvisar till staten utan också till arbetstagarföreningar (fackföreningar) eller företag (fackföreningar eller föreningar). Även i bredare bemärkelse är institutioner den uppsättning normer under vilka vi arbetar i ett samhälle.
Institutionalismens ursprung
Institutionalism föddes som ett svar på neoklassisk ekonomi och föreslog att sociopolitiska variabler skulle införlivas i analysen.
Således föddes den så kallade "gamla institutionalismen" i USA i slutet av 1800-talet med författare som Thorstein Veblen, John Commons och Wesley Mitchell. Hans idéer låg till grund för teorier som utvecklades senare. Det erkänns till exempel att Commons påverkade beteendeteorin.
Dessa första institutionalister föreslog emellertid inte ett gemensamt teoretiskt ramverk som kunde ha bestått över tiden.
Därefter uppstod den nya institutionella ekonomin i mitten av 1900-talet, vars idé är att institutionernas struktur är avgörande i marknadsdynamiken.
Under denna nya tankeskola utvecklades koncept som Coases transaktionskostnader. Dessa är de ytterligare utbetalningar som agenter måste ådra sig för att genomföra en operation. Vi hänvisar till exempel till en entreprenörs investering för att få en licens för att driva sin verksamhet.