Anarkism är en socio-politisk modell som bygger på att det inte finns någon påtvingad form av stat eller regering. Således prioriteras individens roll i organisationen av ett visst territorium och deras förmåga att umgås.
Anarkismens postulat fastställer att systemen som styrs av en regering samtidigt är införande. Följaktligen skulle styrkan hos en elit eller minoritet råda över resten av befolkningen.
Av denna anledning försöker anarkisten bli av med detta förtryck och satsa på en typ av "icke-statlig" stat. Enligt detta system bör samexistens och samarbete mellan medborgarna vara tillräckliga verktyg för att uppnå social fred.
Detta härrör från den anarkistiska förutsättningen att den naturliga ordningen antar omöjligheten att en människa kan dominera en annan. Därför skulle den logiska tendensen för människan vara att samexistera i samhällen utan kontrollfaktorer. Det vill säga det borde inte finnas ett lager av befolkningen (politisk klass) med mer makt.
Historiskt kan vi säga att anarkismen är en sociopolitisk rörelse i slutet av 1800-talet. Således uppstod den under vingarna på andra rörelser som socialism, marxism eller kommunism. Anarkismen skiljer sig emellertid på många sätt från dessa strömmar och följer sin egen ideologiska väg.
Anarkismens huvudsakliga egenskaper
Den anarkistiska strömmen har en serie egenskaper som definierar och skiljer den från andra typer av befintliga socio-politiska system:
- Den har ett stort antal tolkningar och tillämpningar, både inom det akademiska området och i sociala rörelser.
- Alla hans tendenser är särskilt baserade på kollektiv individualism. Det innebär att det antar att människor har förmågan att ta hand om sig själva och fungera i en kollektiv miljö i samhället. Detta tack vare fri associering.
- Han förespråkar utrotning av alla hierarkiska system, med förståelse för att varje individ har lika rättigheter och att ett horisontellt samhälle utan led måste struktureras.
- Vägen till att uppnå anarki måste göras genom olydnad mot lagar och institutioner. Då kommer det en punkt där staten inte kan tillämpa sina element av kraft och kontroll.
- Varje reform måste göras genom element utanför staten. Av den anledningen är det inte vanligt att se anarkistiska politiska partier i val eller omröstning. Istället identifieras de ofta med anti-etableringsstyrkor.
Kritik mot anarkism
Anarkismen tar olika varianter som sträcker sig från anarkokapitalism (med en fri marknad) till anarkommunism (med en planekonomi). Men den grundläggande idén är frånvaron av kontroll. För att hålla det som bas kombineras det med andra politiska strömmar.
Men den brist på kontroll som vi nämnde i föregående stycke genererar ofta rädsla. Av den anledningen är en av de viktigaste kritikerna av anarkismen att samhället inte kan utvecklas tillräckligt utan ett övervakande organ.
På samma sätt uppstår annan kritik av anarkismen från den motsatta uppfattningen: det naturliga är inte nödvändigtvis det bästa. Bland annat anarkismen styrs av argumentet att vi inte ska ingripa i livets naturliga ordning.