Den allmänna deklarationen om de mänskliga rättigheterna är ett dokument som fastställer de rättigheter som under inga omständigheter kan kränkas av någon nation. Förutom att främja dess efterlevnad.
Denna förklaring antogs och proklamerades av FN: s generalförsamling den 10 december 1948 i Paris. Det är en text som har en inledning och 30 artiklar. Mer än 50 medlemsstater deltog i dess förberedelser. Och godkännandet genomfördes med 48 röster för, 8 nedlagda röster och 0 emot, dessutom fanns det två frånvarande medlemmar.
Deklarationen syftar till att avsluta alla humanitära grymheter som har begåtts genom åren, särskilt efter andra världskriget. Som det framgår av ingressen är det viktigt att mänskliga rättigheter skyddas av lag, mot tyranni och förtryck. Och dessutom måste medlemsstaterna främja dessa rättigheter genom undervisning och utbildning.
Den första antecedenten till denna förklaring återfinns i den franska konstitutionen från 1791. Inledningen är deklarationen om mänskliga och medborgares rättigheter, som för första gången fastställer denna typ av universella rättigheter. Som ger medborgarna vissa friheter.
I dess innehåll finns det rättigheter som förbud mot tortyr, fri rörlighet genom det nationella territoriet, erkännande av egendom, rätten till liv och frihet etc. Dessa är rättigheter som har inspirerat många konstitutioner, denna förklaring är en referensguide när det gäller grundläggande rättigheter.
Kränkning av de mänskliga rättigheterna
Men i praktiken ser vi att inte alla länder som tillhör FN-organisationen följer deklarationen.
Det finns anklagelser mot flera medlemsstater för kränkning av de mänskliga rättigheterna. Några av dem är:
- Kuba för dess diskriminering och våld mot vissa befolkningssektorer.
- Venezuela för dess demokratiska involvering.
- USA för att utföra tortyrmetoder mot vissa brottslingar.
- Även länder som Syrien, Somalia eller Jemen har blivit varnade för utvecklingen av terrorgrupper.
