Romfördraget är ett avtal som undertecknades 1957 med vilket Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) bildades, bestående av sex länder: Belgien, Tyskland, Frankrike, Italien, Luxemburg och Nederländerna. Målet var att främja handeln för att uppnå högre ekonomisk tillväxt.
Med andra ord bestod Romfördraget av en pakt mellan sex europeiska länder för att öka nivån på kommersiellt utbyte.
Romfördraget gav inte bara upphov till den fria transaktionen av varor och tjänster mellan undertecknarna utan också till fri rörlighet för människor och kapital.
Detta fördrag försökte också gå utöver ett ekonomiskt avtal som syftar till politisk integration i Europa.
Med andra ord, med detta avtal låg grunden för en större union mellan länderna på den gamla kontinenten. Allt detta för att uppnå större ekonomisk tillväxt i regionen men också för att minska ojämlikheten.
Romfördragets institutioner integrerades i Europeiska unionen 1993 och kallade nu detta avtal fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
Ett annat viktigt faktum är att samtidigt som Romfördraget undertecknades undertecknades också fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Detta försökte samordna undersökningarna i medlemsländerna för en fredlig användning av kärnenergi.
Gemensam marknad i Romfördraget
Med Romfördraget upprättas en gemensam marknad mellan de deltagande nationerna, var och en förbinder sig att anpassa sin ekonomiska politik enligt avtalet.
Till exempel var subventioner som kunde påverka handeln mellan undertecknare förbjudna. Man bör komma ihåg att en subvention är ett ekonomiskt bidrag som en person eller grupp människor får från ett offentligt organ och att det inte ska returneras. Målet är att hjälpa till att utföra en aktivitet som kräver höga investeringar eller som individen i fråga inte klarar ensam.
En annan viktig åtgärd var införandet av en gemensam tulltaxa på import från länder utanför EEG. Med andra ord skulle tariffen för import av produkt X från till exempel USA vara densamma i alla länder som deltar i avtalet.
Det bör också noteras att det gemensamma jordbrukspolitiska projektet inleddes 1962 inom ramen för detta fördrag. Detta inkluderar en uppsättning strategier som EU: s medlemsländer idag har för att skydda sina jordbrukare och jordbrukare.