Miller och Orr-modellen omfattar en uppsättning tekniker och beslut angående förvaltningen av ett företags skattkammare och i syfte att uppnå en balans som anses vara optimal för samma baserat på dess egenskaper.
Denna modell från Miller och Orr i slutet av 60-talet under förra århundradet fastställer att in- och utflöden av kontanter i ett företag vanligtvis inte är konstanta på grund av dess egna dagliga aktivitet. De är därför slumpmässiga.
Detta händer eftersom det vanligaste är att både inkomster och utgif.webpter inte är vanliga och att de har att göra med bättre eller sämre dagar ur kommersiell synvinkel.
På grundnivå, genom användning av Miller och Orr-modellen, kan ett företag utvärdera sin överlevnads- och anpassningskapacitet i stunder av brist på likvida pengar eller kontanter, och kunna upprätthålla sin ekonomiska aktivitet med viss normalitet.
I den meningen bör kassaflödenas oförutsägbarhet påverka investeringsbeslutet för företaget, så att dess förvaltning av statskassan är balanserad och ansvarsfull genom köp och försäljning av tillfälliga finansiella tillgångar (såsom dess insättningar).
Representation av Miller- och Orr-modellen
Det finns ett fält avgränsat av nedre och övre gränser, som grafiskt representerar utbudet av möjligheter bland vilka är den optimala balansen:
För beräkningen av gränserna anger Miller och Orr att:
Där H är den övre gränsen och Z är den optimala balansen. För sin del fastställs den nedre gränsen L regelbundet av företagets ekonomistyrning.
Beräkningen av det optimala saldot i statskassan skulle vara följande:
Där Z är det optimala saldot, b omvandlingskostnaden, X2 variansen av företagets dagliga kontantsaldon och i möjlighetskostnaden för att hålla pengar i statskassan
Miller och Orr modellerar avläsningar
När saldot närmar sig gränsen ovan (det finns ett överskott av statskassan) måste företaget köpa värdepapper i syfte att minska det befintliga saldot. Om det närmar sig gränsen nedan är det nödvändigt att genomföra försäljning av titlar.
Det anses vanligtvis att de företag med större fluktuationer i sina flöden bör skapa en större åtskillnad i sina övre och nedre gränser för att uppnå större stabilitet och undvika att fatta snabba investeringsbeslut eller alltför riskabla (på grund av prisvolatilitet många gånger).
Å andra sidan kommer förmågan att köpa och sälja investeringspapper till stor del att bero på tillhörande kostnader eller transaktionskostnader och de räntor som finns på marknaden vid varje given tidpunkt.
Slutligen anser den ekonomiska studien att denna modell representerar en utveckling av Tobin- och Baumol-modellen, där den huvudsakliga konceptuella skillnaden är utseendet på slumpmässighetens egenskaper.