Kyotoprotokollet är ett stort internationellt samförstånd i kampen mot klimatförändringar. För detta ändamål gick de undertecknande länderna överens om att minska förorenande gasutsläpp med cirka 5% (mellan 2008 och 2012) jämfört med 1990-nivåerna.
Sammanfattningsvis är Kyotoprotokollet ett sätt att agera på klimatförändringar.
Som en konsekvens av industriell verksamhet och konstanta utsläpp av växthusgaser blev klimatförändringen en utmaning som måste mötas. 1997, i den japanska staden Kyoto och i FN: s regi, undertecknade de mest industrialiserade länderna, och även de mest förorenande, ett stort avtal för att minska deras utsläpp.
Bland de gaser vars utsläpp måste minskas är koldioxid (CO2), dikväveoxid, metangas, fluorkolväten, perfluorkolväten och svavelhexafluorkolväten. Kort sagt är målet att kämpa för minskningen av de gaser som släpps ut genom bränning av bränsle, av de gödningsmedel som används i jordbruket och de förorenande gaser som sker i de många industriella aktiviteterna.
Första etappen (1997-2013)
I sin inledande fas ratificerades den av totalt 156 länder. Emellertid har dess tillämpning och avvikelse från många nationer från avtalet inte varit utan kontroverser. Och saken är att USA, Kanada, Japan, Nya Zeeland och Australien övergav det, eftersom de var bland de mest förorenande länderna. I den meningen föredrog USA: s president George W. Bush att satsa på amerikanska företag istället för att välja kampen mot klimatförändringarna. För sin del har Spanien, som undertecknat Kyotoprotokollet, varit ett av de länder som inte har följt avtalet i större utsträckning.
Trots deras ursprungliga motvilja gick Kanada, Australien, Nya Zeeland, Japan och ett tveksamt Ryssland slutligen med i Kyoto-protokollet. Och faktum är att det för Rysslands anslutning var nödvändigt för Europeiska unionen att komma överens om att finansiera den ryska industriella omvandlingen och särskilt anpassningen av oljeinstallationerna. Några av de mest förorenande länderna gick också med i det stora avtalet, som hände med Kina och Indien, utan att glömma viktiga utvecklingsekonomier som Brasilien. Slutligen trädde Kyotoprotokollet i kraft 2005.
Vi fann att målen i den första fasen av Kyotoprotokollet främst var inriktade på att minska koldioxidutsläppen inom följande sektorer:
- Energisektorn.
- Metallindustrin.
- Anläggningar för papperstillverkning.
- Företag som är dedikerade till keramik, glas och cement.
Andra etappen (2013-2020)
Den andra fasen av Kyotoprotokollet täcker en period från 2013 till 2020. Problemet med denna andra fas av Kyotoprotokollet, som ratificerades i Doha vid det 18: e toppmötet om klimatförändringar, är att det hade lite stöd från de viktigaste länderna. . Som ett resultat skjuts viktiga frågor upp till toppmötet i Paris 2015.
Som en del av denna andra fas av Kyotoprotokollet enades man dock om att bidra med en fond på 100 000 miljoner dollar per år av industriländer för att mildra de skador som orsakats av klimatförändringarna.
Mer ambitiöst var det 21: e klimatmötet i Paris (2015), där totalt 195 länder enades om att avsätta en högre nivå av finansiella resurser för att bekämpa den globala uppvärmningen. Som en del av kampen mot klimatförändringarna sökte man en investeringsstrategi med sikte på en övergång till en ekonomi som respekterar miljön. Av den anledningen var varje land tvungen att presentera sitt eget nationella program och ta itu med mycket mer ambitiösa åtaganden när det gäller att minska utsläppen.
Förenta staternas tillbakadragande från Kyotoprotokollet
Uppstigningen av Donald Trump till USA: s ordförandeskap innebar dock en betydande nedgång i Parisavtalen. President Trump föreslog således en politik som skulle prioritera USA: s ekonomiska intressen till nackdel för kampen mot klimatförändringar.
Trots USA: s regerings beslut att överge fördraget, på grund av en klausul i Parisavtalen, kommer amerikanerna inte att kunna sluta sluta avtalet förrän 2020. Detta beslut orsakade inte bara kontroverser runt om i världen utan också i USA: s barm. Således visade företag som Google, Amazon, Apple eller Nike sin beslutsamhet att fortsätta minska utsläppen. Även företagsledare som Elon Musk (Tesla) var mycket kritiska till USA: s tillbakadragande från Parisavtalet.
Konsekvenserna av USA: s tillbakadragande från kampen mot klimatförändringar är:
- Större svårigheter att begränsa den ökade globala temperaturen.
- Ökning av Kinas och Europeiska unionens roll i kampen mot klimatförändringar.
- Kontrovers i näringslivet, eftersom det finns företagsledare som tror att USA är i en bra position för att konkurrera i en mer miljövänlig ekonomi.
- Trots Trumps bud på fossila bränslen som kol, är denna industri i nedgång i USA. Amerikanerna vänder sig till gas.
Det är sant att USA: s beslutsamhet har varit en viktig frånvaro i kampen mot klimatförändringarna, men resten av länderna har visat sitt åtagande att följa avtalet i Paris 2015.