Gemenskapsrätten, även känd som EU-rätt, är den uppsättning förordningar och direktiv som utgör det rättsliga systemet i de länder som utgör Europeiska unionen.
De länder som utgör Europeiska unionen är kända som medlemsstater och det finns 27 av dessa är Tyskland, Italien eller Spanien. Denna gemenskapslag har sina egna källor.
Gemenskapsrätten började födas med föreningen av kol- och stålindustrin genom Parisfördraget 1951 mellan sex europeiska länder och därmed fortsatte denna union av europeiska länder och förstärktes med Romfördraget 1957 tills den uppnådde den fullständiga gemenskapens nuvarande.
Källor till gemenskapsrätten
Källorna måste delas mellan primärrätt och sekundärrätt. Primärrätten hänvisar till den ursprungliga lagen i denna överstatliga ordning som fastställer fördelningen av befogenheter mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna och utgör de europeiska institutionernas legitimitet.
Den härledda rätten är den som har sitt ursprung i de institutioner som skapats av den ursprungliga rätten och som måste överensstämma med den. Det vill säga, den härledda rätten är äntligen de normer som härrör från unionen och tillämpas i de europeiska länderna, de måste respektera Europeiska unionens funktionsfördrag och de andra komponenterna i den ursprungliga rätten.
Primär eller original lag
Primärrätten består av:
- Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget): Det inkluderar Europeiska unionens födelse, dess organisation och struktur, hur den kommer att fungera och dess principer och mål. Den avgränsar omfattningen av dess regler och befogenheter.
- Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna: Den innehåller alla de grundläggande rättigheter som styr EU: s beslut och förordningar. Denna stadga består av politiska, medborgerliga och sociala mänskliga rättigheter.
- Fördraget om upprättande av Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG): Det var unionens ursprungliga fördrag.
- Annexationsfördrag: Dessa fördrag är de rättsliga normer enligt vilka medlemsstaterna följer Europeiska unionen.
Derivatlag
De härleds rätt:
- Regler: Detta rättsliga verktyg är det mest effektiva och viktiga inom gemenskapsrätten. Det är bindande för medlemsstaterna och tillämpas omedelbart i staten utan att det behöver anpassas eller införlivas med det statliga rättssystemet. Dess tillämpningsområde gäller för alla EU-länder.
- Direktiv: De tillämpas inte direkt i medlemsstaten, de måste införlivas med nationell lagstiftning i varje land. Dess tillämpningsområde gäller för alla EU-länder.
- Beslut: Beslut är mindre relevanta rättsakter än förordningar och direktiv, de kan vara lagstiftnings- eller icke-lagstiftningsakter. Dess tillämpningsområde är inte alla EU-länder utan kan riktas mot en viss stat.
- Rekommendationer: De är icke-lagstiftande och icke-bindande. De fastställer en riktlinje som EU-länderna bör följa som en rekommendation.
- Åsikter: De är inte lagstiftande och är bara ett svar på någon typ av frågor.
- Internationella dotterbolagavtal.
Dotterrätt
I dotter- eller kompletterande lag, som tjänar till att försöka stänga eventuella luckor i gemenskapens rättsordning, finns följande källor:
- Lagens allmänna principer.
- Rättspraxis.
- Vanlig lag.
Organ av gemenskapsrätten
De viktigaste organen som är involverade i kontrollen och godkännandet av gemenskapsrätten är:
- Europaparlamentet.
- Europarådet.
- Europeiska rådet.
- Europeiska kommissionen.
- Europeiska unionens domstol.
