De senaste uppgif.webpterna om ekonomisk tillväxt är positiva för Italien. Det transalpina landet har kedjat upp till 14 kvartal i rad med sin ekonomi som växer. Även om det växte med 1,5% 2017, befinner sig Italien i en sårbar ekonomisk situation och har många utmaningar framöver: en hög statsskuld, en omstrukturering av sitt finansiella system och i väntan på förbättringar vad gäller produktivitet.
Som vi nämnde tidigare har den italienska ekonomin bibehållit en långvarig ekonomisk tillväxt. Dess bruttonationalprodukt på 1,7 biljoner euro gör det till ett land med en mycket viktig vikt och blir den tredje största ekonomin i euroområdet. Arbetslösheten, som ligger på den lägsta nivån de senaste 5 åren, visar också goda resultat för den italienska ekonomin. Men trots dessa positiva siffror har Italien mycket arbete att göra. Bevis på detta är att om vi jämför Italiens tillväxt (1,5%) ser vi att den är mycket lägre än det europeiska genomsnittet, vilket är 2,5%.
På gatunivå är medborgarna missnöjda. Den osäkra arbetskraften gör att italienska arbetare går hårt, fattigdomen ökar och förmögenhetsnivån 2008 har ännu inte återhämtat sig. För att göra saken värre finns det stora skillnader mellan en industrialiserad och välmående nord och en inte så livlig syd.
Låg produktivitet
Analys av BNP per capita kan bekräftas att Italien har varit stillastående. År 1998 var BNP per capita 26 000 euro och ligger för närvarande på 26 300 jämfört med 30 300 i euroområdet. Detta innebär att produktionen per capita sedan 1998 i Italien bara har ökat med 1,15%. Bland orsakerna som förklarar denna stagnation är de många regeringsbyten (66 olika regeringar sedan slutet av andra världskriget), skadorna orsakade av den smärtsamma ekonomiska lågkonjunkturen (2007-2012) och inträdet i euron. Och det är att sedan Italien blev en del av euroområdet har utvecklingen av dess ekonomi varit den värsta av länderna med höga inkomster.
Italiens produktivitet har minskat sedan 2000. Tyvärr omfattar denna oroande nedgång alla ekonomiska sektorer. Tvärtom har andra europeiska ekonomier som Spanien, Frankrike och Tyskland uppnått förbättringar av sin verkliga produktivitet per arbetstimme. Därför finns det en oro för att en ekonomi av Italiens storlek och betydelse lämnas kvar, vilket ökar klyftan i förhållande till andra industriländer.
Ett av de stora problemen med produktivitet och ekonomisk tillväxt i Italien är dess rättssystem. I Italien pågår konkursförfaranden mycket längre än i resten av Europeiska unionen. I den meningen kan vi prata om processer som kan pågå i två år. Detta innebär att arbetskraft och kapital inte kan flytta till mer livskraftiga och mer produktiva företag. Man bör komma ihåg att konkursförfaranden i Italien medför mycket höga kostnader, de högsta i euroområdet.
Investeringar i FoU och utgif.webpter för utbildning bidrar till att förbättra ekonomins produktivitet. Italien har dock allvarliga brister på detta område. Dess FoU-utgif.webpter når 1,29% av BNP, vilket gör det till en av de lägsta i euroområdet. När det gäller utgif.webpter för utbildning övergår Italien, med 4% av BNP, endast Rumänien och Grekland.
Överdriven skuldsättning och väntande förbättringar i det finansiella systemet
Särskilt oroande är de nivåer av offentlig skuld som Italien visar. År 2007 uppgick den offentliga skulden till 99,8% av BNP, men den nådde 132% av BNP 2016. Endast de straffade Grekland med 180% av den offentliga skulden över BNP och Japan med 230% av den offentliga skulden i förhållande till BNP som de överstiger Italien.
Men skuldsättningsnivån är inte något som bara påverkar den offentliga sektorn. Skuld och solvensproblem påverkar också italienska finansinstitut. Spanien har redan genomfört en djupgående reform av den finansiella sektorn för att ge bankerna den nödvändiga solvensen, tvärtom, Italien har inte genomfört en sådan djupgående reform.
Misstro och tvivel svävar över italiensk bankverksamhet. Redan förra året var den italienska staten tvungen att injicera 3,5 miljarder euro i den äldsta banken i världen, Monte dei Paschi-banken. Vi bör inte heller glömma att 17 000 miljoner euro tilldelades Vento Banca och Banca Popolare de Vicenza.
Det bör noteras att Italiens skuldsättning och bankernas solvens är nära relaterade. I detta avseende har de transalpina bankerna innehav av varken och inte mindre än 10% av all utestående skuld i Italien.