Autokrati är ett regeringssystem. Vilket centrerar makt och beslutsfattande i en enda siffra.
I nämnda regeringssystem har presidenten inte skyldigheten att svara för sina handlingar före någon form av kontroll eller politisk och social mekanism. Vi pratar om ett sociologiskt, politiskt och ekonomiskt koncept från det antika Grekland.
Några exempel på autokratisk regim är de gamla europeiska absoluta monarkierna eller diktaturerna av någon form av ideologi. Emellertid antar det autokratiska elementet personifieringen av makten i en enda person. I diktatoriska eller auktoritära system görs detta vanligtvis genom politiska, militära eller ekonomiska eliter. Kollektiv som genom staten kontrollerar och styr livet för ett visst territorium. Det vanligaste är att denna maktuppnåelse har genomförts med våld genom militära kuppar.
Som med andra system för agglutination av ansvarsområden är regeringen som utövas av ledaren i autokratin obestridlig och medger inte diskussion. Såväl som inte skapandet av civilsamhällesorganisationer eller oppositionspolitiska partier. Med andra ord är ett huvudegenskap för denna modalitet att upprätthållandet av makten nödvändigtvis kräver att man nekar möjligheten till opposition i landet. Allt detta genom verktyg för socialt förtryck.
Förutom det allmänna konceptet kan autokrati också presenteras inom andra mer demokratiska ramar. Ibland, särskilt i situationer med instabilitet eller ekonomiska lågkonjunkturer, dyker politiska eller ekonomiska personer upp som använder demokratiska verktyg i en maktposition och beslutsfattande och senare avstår från att lämna den.
Autokratins ekonomi
Om vi fokuserar på den ekonomiska aspekten av en autokratisk regim kan vi lyfta fram att statens organisationsform är centralistisk. Detta beror på att det kombinerar den maximala maktvolymen i den offentliga sektorn, som presidenten styr och styr. Med andra ord har den privata sfären inte möjligheten att åtnjuta individuella och kollektiva friheter, den har inte marknadsmakt och måste omfattas av statliga förordningar och lagstiftning.
Å andra sidan tenderar ekonomin i denna typ av totalitära stater att ha en monopolistisk eller oligopolistisk karaktär. Detta beror på att de ekonomiska sektorerna styrs av ett litet antal företag, de flesta offentliga och med låg konkurrens.