Penningpolitik är disciplinen för den ekonomiska politiken som styr monetära faktorer för att säkerställa prisstabilitet och ekonomisk tillväxt.
Den samlar alla åtgärder som är tillgängliga för monetära myndigheter (centralbanker) för att justera penningmarknaden. Genom penningpolitiken styr centralbankerna ekonomin för att uppnå specifika makroekonomiska mål. För detta använder de en rad faktorer, såsom penningmängden eller kostnaden för pengar (räntor). Centralbanker använder kvantiteten pengar som en variabel för att reglera ekonomin.
Penningpolitiska mål
Genom att använda penningpolitiken försöker länder att påverka sina ekonomier genom att kontrollera penningmängden och därmed uppfylla sina makroekonomiska mål och hålla inflation, arbetslöshet och ekonomisk tillväxt stabila. Dess huvudsakliga mål är:
- Kontrollera inflationen: Håll prisnivån på en stabil och låg procentsats. Om inflationen är mycket hög kommer restriktiv politik att användas, medan om inflationen är låg eller det finns en deflation, kommer expansiv penningpolitik att användas.
- Minska arbetslösheten: Se till att det finns ett minsta antal arbetslösa. För detta kommer expansiva policyer att användas för att främja investeringar och anställningar.
- Uppnå ekonomisk tillväxt: Se till att landets ekonomi växer för att säkerställa sysselsättning och välbefinnande. För detta kommer expansiv penningpolitik att användas.
- Förbättra betalningsbalansen: Se upp att landets import inte är mycket högre än exporten, eftersom det kan orsaka en okontrollerad ökning av skuld och ekonomisk nedgång.
Målen för penningpolitiken kan knappast uppnås med enbart penningpolitiken. För att uppnå dem är det nödvändigt att genomföra finanspolitiken som är samordnad med penningpolitiken. Faktum är att penningpolitiken har flera begränsningar, och därför är många ekonomer emot användningen av denna politik och hävdar att de uttalar ekonomiska cykler. Dessutom uppnår många gånger mekanismerna för penningpolitiken inte de önskade målen utan förändrar andra faktorer. Om vi till exempel ökar penningmängden i en ekonomi för att uppnå ekonomisk tillväxt kanske vi bara uppnår en ökning av priserna.
Typer av penningpolitik
Beroende på ditt mål kan vi dela upp penningpolitiken i två typer:
- Expansiv penningpolitik: Den består av att öka mängden pengar i landet för att stimulera investeringar och därmed minska arbetslösheten och uppnå ekonomisk tillväxt. Användningen orsakar vanligtvis inflation.
- Begränsande penningpolitik: Försök att minska pengarna i landet för att minska inflationen. När en restriktiv politik tillämpas finns det en risk att sakta ner den ekonomiska tillväxten, öka arbetslösheten och minska investeringarna.
Se hur penningpolitiken påverkar valutamarknaderna
Penningpolitiska mekanismer
Det finns flera mekanismer för penningpolitiken för att genomföra denna typ av expansiv eller restriktiv politik, såsom att variera kontantkvoten, modifiera permanenta anläggningar eller bedriva verksamhet på den öppna marknaden. Till exempel att köpa guld eller skuld för att sätta pengar på marknaden.
Enligt aggressiviteten hos den mekanism som används kan vi skilja mellan två typer av penningpolitik:
- Konventionell penningpolitik: Det är en som använder traditionella mekanismer. När vi talar om traditionella mekanismer hänvisar vi till officiella räntor och likviditetsprognos (till exempel kontantkvoten).
- Okonventionell penningpolitik: När konventionell penningpolitik inte fungerar används okonventionella verktyg. Det vill säga icke-traditionellt. Målet är att injicera eller dränera likviditet i ekonomin genom mer aggressiva mekanismer.
Exempel på penningpolitik
Om centralbanken ville att priserna skulle vara lägre skulle den bara behöva minska pengarna på marknaden. Låt oss föreställa oss ett land som heter Naranjalandia, där de enda produkterna finns är 100 apelsiner till ett värde av 2 euro vardera. Vi har upptäckt att hastigheten med vilken pengar cirkulerar är 1 och totalt finns det 200 mynt för en euro (M = 200). Om centralbanken i detta land ville att priserna skulle vara hälften kommer den att ta ut 100 mynt från marknaden. Sedan nu finns det bara 100 mynt, men det finns fortfarande 100 apelsiner, varje apelsin måste vara värd € 1.
Innan stram penningpolitik: 200 x 1 = 2 x 100
Efter: 100 x 1 = 1 x 100
Priserna på produkterna har blivit värda € 1.
I verkligheten är problemet med denna specifika restriktiva penningpolitik att den också kan få volymen på ett lands inkomst att minska.
MonetarismPolitisk ekonomi