Välfärdsekonomi - Vad är det, definition och koncept

Välfärdsekonomi, som en del av normativ ekonomi, är den del av ekonomin som studerar metoden för det ekonomiska systemet för att presentera villkor för social välfärd.

Välfärdsekonomi är med andra ord den del av normativ ekonomi som ansvarar för att rikta det ekonomiska systemet mot social välfärd.

I den meningen studerar välfärdsekonomi det optimala sättet att organisera ekonomin för att välja det ekonomiska system som mest främjar mänsklig och social utveckling. Målet är att fastställa kriterier som ger möjlighet att mäta om de ekonomiska förslag som tillämpas förbättrar befolkningens välbefinnande.

Även om dess största utveckling kommer på 1900-talet, med uppkomsten av teorier som utvecklats av stora ekonomer som Alfred Marshall, går dess ursprung tillbaka till 1700-talet. Det var under detta sekel som den skotska ekonomen Adam Smith, liksom den nyklassiska skolan, citerar ökad välfärd i förhållande till produktionsökningar.

Välfärdsekonomins mål

Bland välfärdsekonomins mål är att hitta ett ekonomiskt system som försöker maximera resurserna i syfte att öka den sociala välfärden.

För att göra detta eftersträvar välfärdsekonomin maximal ekonomisk effektivitet. Genom studien av ekonomiska system fokuserar målet på denna gren av ekonomiskt tänkande på ett studieobjekt som att maximera produktionen med begränsade resurser, vilket optimerar distributionen av producerade varor och tjänster. Huvudmålet är att öka den sociala välfärden, liksom den totala nyttan i ett samhälle.

Med andra ord fokuserar denna teori på lagen om knapphet och försöker med begränsade resurser tillgodose de obegränsade behoven hos vissa medborgare i ett visst territorium.

Välfärdsekonomins egenskaper

Välfärdsekonomi integrerar en serie steg som anses nödvändiga för att hitta det önskade ekonomiska systemet för att uppnå social välfärd. Bland stegen fastställs en serie kriterier baserade på ekonomins instrument för att uppnå målen.

Således kan vi bland dessa steg eller kriterier lyfta fram följande:

• Offentlig tillhandahållande av sociala varor och tjänster.
• Statens ansvar för att upprätthålla minimala levnadsvillkor.
• Statlig intervention för att främja full sysselsättning.
• Uppnå en rättvis och effektiv fördelning av resurser.
• Omfördela landets rikedom och inkomst för att uppnå ett mer jämlikt samhälle.

Även om det finns fler förslag som har dykt upp under åren, välfärdsekonomi, baserat på Andra världskriget och efter den fullständiga industrialiseringen av utvecklade ekonomier har den fokuserat på studien av dessa variabler.

Allmänna överväganden av välfärdsteori

Social välfärd hänvisar till hela samhällets välfärd. Det finns därför två sätt att mäta summan av befolkningens välbefinnande. Dessa två approximationsmetoder är den ordinarie metoden, utvecklad av ekonomen Wilfredo Pareto. Liksom å andra sidan kardinalmetoden, som baseras på mätning av värde i monetära termer, istället för effektivitet, som den ordinära metoden gör.

Den ordinarie synvinkeln betraktar således omöjligheten av en objektiv mätning i monetära termer, varför den föreslår analysen i termer av Pareto effektivitet. Ur kardinal synvinkel är analysen som används av kostnads-nytta, som försöker integrera effekterna av inkomstfördelningen. Det senare är emellertid det minst använda, eftersom problemen som modellen presenterar för att lägga till variabler innebär en hög grad av osäkerhet i beräkningen, vilket genererar tvivel.

Andra tillvägagångssätt, såsom eget kapital, har värderats för användning vid beräkning av social välfärd. I linje med detta kan vi som sagt lyfta fram tillnärmningen genom begreppet rättvisa som en extra dimension av välbefinnande. Andra approximationer, såsom kapacitets approximation, överväger användningen av frihetsfrågor och tar hänsyn till dem för beräkningen. Detta exempel på en approximation som citerats, efter dess utveckling, har gett upphov till indikatorer som mänskligt utvecklingsindex (HDI).

Även andra ekonomer har försökt använda begreppet exploaterbarhet som en ytterligare faktor som är relevant för approximationen i beräkningen. Slutligen bör vi inte lämna den modell som föreslås av Nobelpriset i ekonomi Daniel Kahneman. En expert inom ekonomisk psykologi, han föreslår tillvägagångssätt som tillfredsställelse med livet, vars syfte är att mäta nyttan som upplevs.

Som vi kan se har många författare försökt demonstrera hur man kan skapa bättre mätningskriterier för beräkning av välbefinnande. Vi kan dock säga att en modell ännu inte har upprättats som gör det möjligt att veta exakt beräkningen av Välfärdsstat, liksom den högre effektiviteten för ett eller annat system. Den svårighet som modellerna presenterar för att skilja mellan kvalitet och kvantitet har orsakat att många modeller som anses vara giltiga har avvisats för den verkliga beräkningen.