Utrikeshandel är utbyte av varor och tjänster mellan två eller flera länder.
Utrikeshandel är köp eller försäljning av varor och tjänster som utförs utanför ett lands geografiska gränser (utomlands). Det vill säga de parter som är intresserade av att handla produkter finns i olika länder eller regioner.
Utrikeshandel är i allmänhet föremål för olika regler både för produktkontroll (hälsa, säkerhet etc.), såväl som för förfaranden (byråkratiska förfaranden, register osv.) Och beskattning (skatter, tullar etc.).
Huvudsyftet med utrikeshandeln är att tillgodose konsumenternas efterfrågan genom att utnyttja de komparativa fördelar som varje land har. Konceptet som omfattar utrikeshandeln i alla länder är internationell handel. Se internationell handel
Det är viktigt att nämna att utvecklingen av utrikeshandeln sker tack vare förekomsten av handelsliberalisering, förutom avskaffandet av förbud och tullhinder. I sin tur måste tull- och godspolitiken såväl som utrikeshandelsskatterna vara rationella och försiktiga. Det bör försöka främja konkurrens om varan eller tjänsten utomlands och låta landet få andra olika valutor. Allt detta, i syfte att det kan importera varor eller tjänster utan någon typ av protektionistisk politik.
Kännetecken för utrikeshandeln
Utrikeshandeln har följande grundläggande egenskaper:
- Per definition är det en handel utanför landets gränser som kan handla med en eller flera nationer.
- Länder som handlar har öppna ekonomier (de tillåter transaktioner med andra länder) eller har åtminstone utrikeshandelsavtal med ett visst land.
- Det är vanligtvis föremål för speciella regler (kontroll, process, skatter, etc.)
- Länder som är intresserade av att utbyta varor och tjänster med andra undertecknar vanligtvis kommersiella avtal eller konventioner som syftar till att underlätta utbytesprocesser.
- In- eller utträde av produkter genererar ett flöde av utländsk valuta. När länder som handlar med olika valutor återspeglas valutans värde i förhållande till den lokala valutan i växelkursen.
- Valutakursförändringar kan påverka utrikeshandeln mellan länder som har olika valutor.
- Vanligtvis finns det ett offentligt organ som kontrollerar in- och utträde av varor från ett land. Detta organ kallas Tull och ansvarar för att kontrollera in- och utflöden av varor över gränsen och tillämpningen av skatter (skattesatser eller skatt) som lagen bestämmer.
Fördelar och nackdelar med utrikeshandeln
En av de största fördelarna med utrikeshandel är möjligheten att människor och företag kan få tillgång till varor och tjänster (inklusive insatser) mer varierade och billiga. I själva verket uppmuntrar utrikeshandeln konkurrens mellan olika länder som har olika tillgångar på resurser. Detta gör det möjligt för människor att få tillgång till varor som inte produceras lokalt eller samma lokala varor men till ett reducerat pris.
Utrikeshandeln gör det också möjligt att komplettera den inhemska produktionen när den inte är tillräcklig för att tillgodose den lokala efterfrågan.
Dessutom ökar utrikeshandeln effektiviteten eftersom den gör det möjligt för länder att dra nytta av sina komparativa fördelar, både när det gäller resurser och teknik eller plats.
Utrikeshandeln kan dock vara skadlig för mindre effektiva lokala företag. Faktum är att den ökade konkurrensen från företag från andra länder kan sätta press på lokala företag som inte kan anpassa sig och locka kundernas preferenser. Detta är dock inte skadligt för konsumenterna eller för samhället i allmänhet. I själva verket är detta målet med den fria marknaden, att främja konkurrens så att endast de mest effektiva kan stanna och tillgodose konsumenternas efterfrågan på bästa möjliga sätt (med lägre priser och högre kvalitet).
Utrikeshandelsmodeller
I ekonomin finns det olika modeller som försöker förklara logiken i utrikeshandelsflöden över en tidsperiod och försöker identifiera vilka som är de avgörande faktorerna och hur deras variation påverkar handelsflödena. Här är fyra av de mest kända kort:
- Absolut fördel med Adam Smith: Enligt denna modell kommer varorna att produceras och exporteras från de länder med de lägsta absoluta produktionskostnaderna. Således, till exempel, om land A har en lägre kostnad för att producera skor än resten (B, C, … Z), antingen för att dess ingångar är billigare eller om den kan använda färre ingångar, kommer skorna att A och de kommer att exporteras till resten av länderna.
- Relativ fördel med David Ricardo: Enligt Ricardos modell är vad som är relevant för att bestämma vad som ska produceras och handlas i ett land inte de absoluta kostnaderna utan de relativa kostnaderna. På detta sätt, även när ett land har en absolut nackdel med alla andra, kommer det fortfarande att kunna dra nytta av fördelarna med utrikeshandeln genom att fokusera sin produktion på de varor där det är relativt effektivare.
- Heckscher-Ohlin-modell: Förslaget med denna modell är att länder ska fokusera sin produktion på varor som är mer intensiva i den produktionsfaktor som är vanligast i landet. Således, till exempel, om ett land har en omfattande arbetskraft, kommer det att tendera att producera arbetsintensiva varor, medan det importerar kapitalintensiva varor.
- Singer-Prebish Model: Enligt denna modell genererar utrikeshandeln ett verkligt utbytesförhållande mellan utvecklade och outvecklade länder som är skadligt för de senare. I själva verket sjunker priserna på insatsvaror eller råvaror där de fattigaste länderna specialiserar sig, medan de mer bearbetade produkterna, typiska för utvecklade länder, tenderar att stiga. Författarna rekommenderar att outvecklade länder ökar sin lokala produktion och minskar utrikeshandeln.
Former för utrikeshandel
De tre grundläggande formerna för utrikeshandel är följande:
- Exportera: De är en uppsättning varor och tjänster som säljs av ett land på främmande territorium.
- Importera: De är en uppsättning varor och tjänster som köps av ett land på utländskt territorium för användning på nationellt territorium.
- Transithandel: Transithandel anses vara ekonomiska tjänster där den person som utför operationen inte har ett säte varken i det exporterande eller importerande landet utan är beläget i ett tredjeland.
Det finns dessutom specialformulär som inte faller inom tidigare kategorier:
- Direkta internationella investeringar.
- Ersättning.
- Förbättringsåtgärder.
- Tillverkning under licens.
- Franchise.
- Samarbete.
- Projektföretag utomlands.
- Oberoende mellanhänder.
Kanaler för distribution av varor
Dessutom klassificeras varudistributionskanaler i utrikeshandeln enligt följande:
- Direkt: Distribution sker direkt mellan producenten och köparen, utan någon nationell mellanhand.
- Indirekt: De utförs genom speciella företag som ägnar sig åt utrikeshandel som fungerar som mellanhänder.
Redaktören rekommenderar:
- Se internationell handel
- Se skillnad mellan internationell handel och utrikeshandel