Primärsektorn är särskilt sårbar, varför det är nödvändigt för Europeiska unionen att försöka garantera leverans av kvalitetsmat till rimliga priser till en marknad som representerar cirka 500 miljoner konsumenter. Av denna anledning söker Europeiska unionen genom den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) ett samarbetsförhållande med jordbrukare. Finansiering, klimatförändringar, landsbygdsvandring och hållbar utveckling utgör dock stora utmaningar för den europeiska jordbrukspolitiken.
I utvecklade ekonomier, som de som utgör Europeiska unionen, finns det en tydlig övervikt för den tertiära sektorn eller tjänstesektorn, tvärtom representerar den primära sektorn i allt högre grad en mindre andel av bruttonationalprodukten. På grund av försämringen av handelsvillkoren mellan jordbrukssektorn och industri- och tjänstesektorn är det nödvändigt att skydda jordbruket från en möjlig risk för försvinnande.
Således kännetecknas den europeiska primärsektorn av instabila inkomster och låg makt för att påverka producenternas priser. I Europa är det därför nödvändigt att utveckla en gemensam jordbrukspolitik som möjliggör en rättvisare omfördelning av inkomster i primärsektorn.
Det finns ett behov av att upprätta ett regelverk som garanterar stabila inkomster för producenter genom rättvisare priser. Naturligtvis är en annan av de grundläggande och strategiska behoven i varje land att garantera en tillräcklig matförsörjning, vilket är en annan anledning som motiverar förekomsten av den gemensamma jordbrukspolitiken. För det tredje är det uppenbart att befolkningen har flyttat från landsbygden till städerna på jakt efter nya jobbhorisonter. Ett av de stora målen med den gemensamma jordbrukspolitiken är att undvika landsbygdsvandring och främja sysselsättning på arbetsmarknaden. Det bör noteras att den gemensamma jordbrukspolitiken har gått från en prispolitik till ett system med direkt stöd till jordbrukare.
Miljö, hållbar utveckling och klimatförändringar
Strukturfonder har finansierat den primära sektorn för att bidra till renoveringen av jordbruksföretag, medan stöd genomförs i mindre utvecklade regioner. Miljön har blivit en av de stora utmaningarna och Europeiska unionen har valt hållbarhet genom att avsätta medel för återplantering av skog.
Klimatförändringar är ett faktum och torka eller översvämningar kan orsaka stora förluster på gårdar. Försök att ge jordbrukarna ett större skydd mot denna typ av klimatfenomen kommer förlusttrösklarna att sänkas för att underlätta möjligheten att få tillgång till kompensation.
Jordbrukssektorn har dock många utmaningar framöver, varför viktiga europeiska reformer har genomförts för att möta de nya utmaningarna med garantier för framgång. Detta kommer att kräva fastställande av en strategisk plan. Denna planering kan föreslås av varje stat på nationell nivå eller i en global ram. I den meningen kommer varje land att kunna utforma sina egna planer, som måste anpassas till nya miljökrav, förplikta sig till hållbar utveckling och innehålla åtgärder för att bekämpa klimatförändringar. Medlemsstaterna kommer emellertid inte att ha ett absolut utrymme för skönsmässig bedömning, eftersom det kommer att vara Europeiska kommissionen som måste ge klartecken till de planer som presenteras av varje land.
Ny teknik, avfolkning och finansiering
Det är tydligt att den gemensamma jordbrukspolitiken har en särskild inverkan på miljöaspekterna. Stödet är inte längre endast avsett för jordbruksföretag utan också för företag som bedriver sin ekonomiska verksamhet på landsbygden. Ekologisk turism, förnybar energi eller bioekonomi är några av mottagarna av detta stöd. Om vi i vår artikel "Smarta städer, framtidens städer" pratade om hur tekniken dramatiskt skulle kunna modernisera stora städer, är den gemensamma jordbrukspolitiken engagerad i de så kallade "smarta städerna" och ger också ny teknik till landsbygden.
Systemet för direktstöd som den gemensamma jordbrukspolitiken genomfört under de senaste åren kommer att bibehållas, liksom de åtgärder som motsvarar priserna. Betalningar till jordbrukare kommer att göras årligen och långsiktiga projekt för landsbygdsinvesteringar kommer också att finansieras.
Som vi tidigare förklarat är ett av målen med den gemensamma jordbrukspolitiken att undvika avfolkning av landsbygdsmiljön. För detta ändamål kommer stöd att genomföras för dem som utför sin första installation, liksom finansieringsinstrument för nya jordbrukare. Detta utgör ett tydligt stöd för generationsförnyelsen av jordbrukssektorn.
Kort sagt, den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att försöka uppnå en mer konkurrenskraftig primärsektor med spetskomponenter inom jordbruket, men utan att försumma behovet av hållbar utveckling och bekämpa den mycket fruktade klimatförändringen.
Just nu finns det ett stort behov av finansiering av jordbruksverksamhet. Endast på kort sikt uppskattas detta underskott ligga mellan 1 600 och 4 100 miljoner euro, medan det på lång sikt ligger mellan 5 500 miljoner euro och 14 800 miljoner euro. Av detta skäl kommer finansiering från EU-institutionerna och finansiering från den privata sektorn att spela en nyckelroll vid finansieringen av jordbruket.
