Sedan 33 miljoner britter gick till val för att avgöra sin framtid i juni 2016 har det regnat mycket. Två år har gått. Två år av spekulation, spekulation och olika hypoteser om unionens framtid. Två år då det maximala framsteget för Brexit har varit ett bakslag. Nu är slutet på tunneln mörkare än någonsin. Och det är att endast 35% av britterna skulle rösta för Brexit om de skulle rösta igen imorgon.
Enligt en Eurobarometer-omröstning skulle endast 35% av britterna rösta för Brexit om omröstningen var i morgon. Förhandlingarna är stoppade. Premiärminister Theresa May stramar åt och från Europeiska unionen står de fast. I denna takt kommer det inte att finnas någon överenskommelse. Så 670 000 britter tog till Londons gator för att uttrycka sin missnöje.
Brexit orsakar en institutionell kris i Storbritannien
Englands vikt i Storbritannien gjorde skillnaden. Nordirland, Gibraltar och Skottland röstade för beständighet. De ville inte ha Brexit. Och nu får de konsekvenserna. Brexit skakar inte bara grunden för den brittiska ekonomin, utan hotar också kungarikets union.
Skottland och Nordirland är inte på väg att separera. De vill förbli europeiska medborgare. Den institutionella krisen är redan ett faktum. En kris där varje region försöker föra krig på egen hand.
2014 röstade det skotska folket för att stanna i Storbritannien eller inte. Resultatet var 55% för att stanna i Storbritannien mot 45% som ville ha självständighet. Nu fyra år senare, a 
Bäst för Storbritanniens undersökning avslöjar att om Brexit fullbordas skulle 47% av de undersökta skotarna rösta för självständighet mot 43% som skulle förespråka för oberoende. Under tiden, om avskiljandet inte genomförs, skulle uppgif.webpterna vändas.
I Nordirland är horisonten för sin del dyster. Den speciella status som majsregeringen utgör för dem är missnöjd av Europeiska unionen. Vilket bara skapar spänningar mellan maj och det irländska folket.
De huvudsakliga kostnaderna för en no-deal Brexit
Många britter, inklusive några som röstade mot beständighet, antyder att de inte visste konsekvenserna. De trodde att detta var en icke-bindande folkomröstning. Att han inte var seriös. Att sådana syften aldrig skulle förhandlas fram.
De lovade allt. Att med att lämna EU skulle de spara 350 miljoner pund per vecka för att investera i hälsa. Att ett frihandelsavtal med Europeiska unionen skulle vara det enklaste någonsin. Men nu har britterna som börjar se konsekvenserna insett verkligheten. De har insett att de lurades. Det är åtminstone vad Bank of England-rapporten visar. Denna rapport visar att varje brittisk familj har tappat cirka 1 000 euro till följd av övergången till Brexit.
Naturligtvis, som IMF anger i sin senaste rapport, kommer kostnaderna för en Brexit utan avtal att falla på båda sidor av balansen. Om det ingås utan avtal kommer alla länder utan undantag att märka det i sin BNP.
För att inte tala om effekterna på sysselsättningsnivån, flöde av finansiellt kapital och migrationsflöden.
Internationella valutafondens (IMF) undersökning analyserar inte effekten av osäkerhet angående det framtida förhållandet med Europeiska unionen. På samma sätt tar det inte heller hänsyn till den nuvarande övergången till ett nytt förhållande. Den fokuserar uteslutande på långsiktig påverkan.
Det kommer att bli nödvändigt att se hur förhandlingarna utvecklas. Utan tvekan måste både Europeiska unionen och Förenade kungariket vara intresserade av att se till att förhandlingarna, oavsett vad de än blir, genomförs.