Skuld i Argentina är redan ett stort problem för landet. Efter århundraden av historia har skuldsättningsnivån i landet blivit ohållbar, vilket Internationella valutafonden (IMF) indikerar.
Argentina fortsätter i sin oförmåga att lösa de stora ekonomiska problemen som landet genomgår. De stora problemen som skakar landet när det gäller skulder skakar den argentinska ekonomin, som återigen står inför ett stort problem och som det inte har kommit fram på i flera år. Och det är att, sedan räddningen av Internationella valutafonden (IMF), efter Macris begäran om att städa upp de offentliga räkenskaperna, den argentinska regeringen visste att den förr eller senare måste möta en omstrukturering av sina konton och sina skulder.
Skuld i Argentina utgör ett av de största problemen som regeringar som har lett landet har haft att möta. Det ”tunga arvet”, som de olika regeringarna hänvisar till skulden när de kommer till makten, fortsätter att vara det största hindret som de olika regeringarna har haft att möta. Ett hinder som på ett eller annat sätt har varit en stor begränsning för regeringsåtgärder, med tanke på nivån på skuldsättningen.
Skulden i Argentina överstiger redan 300 000 miljoner dollar. En enorm skuldnivå som placerar landet som det latinamerikanska landet med högsta skuldsättning. Och vi talar om en skuldnivå som redan berör 98% av bruttonationalprodukten (BNP) efter de successiva höjningar som har förvärrat skuldsituationen i landet exponentiellt. Ett problem som har dragit landet i flera år och som enligt IMF inte längre kan skjutas upp igen.
Enligt byrån är landets skuld, dess skuldsättning, inte längre hållbar. Därför har de från det kontroversiella organet varit trubbiga i denna fråga. Argentina måste göra en avskrivning med sina fordringsägare och sätta stopp för höjningarna av skuldnivån. Landet måste betala sina skuldåtaganden, men dess förmåga att betala visar en omöjlighet. Med tanke på detta har byrån agerat bestämt och satsat på en "slutgiltig omförhandling", med tanke på den ohållbara ekonomiska situationen i landet.
Ett tungt arv
Som definierats av de olika regeringarna som har lyckats ha makten i Argentina blev statsskulden, som vi sa, ett av de stora problemen som de olika regeringarna har haft att möta. Och det är att problemet inte kommer från den räddning som regeringen i Mauricio Macri behövde, utan att Argentina redan under 1800-talet började utveckla ett problem som idag har blivit det största onda som det står inför din ekonomi.
Sedan 1826 begärde Argentina - vid den tiden med Bernardino Rivadavia som ekonomiminister - utan att ens kalla sig Argentina för sitt första lån i utländsk valuta. Ett lån på 1 miljon pund till ett brittiskt företag (Baring Brothers & Co), som landet tog nästan ett sekel att återbetala. En skuld som, som jag säger, avvecklades efter ett sekel av ny skuldsättning och med en minskning av skulden till britterna med 50%.
Och det är att, med åren som gått, fortsatte de olika regeringarna som passerade genom landet att feta en skuld som skulle gå från de miljoner pund som begärts från det angelsaxiska landet till de 38 miljoner pund, som landet skulle ackumuleras under året 1880 efter de olika begärandena om skuld till franska och tyska. Men den växande spiralen av argentinsk skuld skulle inte ta slut där, eftersom den argentinska skulden under det tidiga 1900-talet redan var nära 80 miljoner pund, efter att ha fortsatt att öka sin skuldsättning genom åren.
Ett sekel av skuldsättning
1900-talet, för Argentina, började inte bara med en hög skuldsättning efter att ha ackumulerat en skuld på nästan 80 miljoner pund. Snarare under detta århundrade skulle skulden inte sluta växa och föröka sig exponentiellt och nå nivåer som aldrig sett tidigare för den argentinska ekonomin. Nivåer som genom åren har lett landet till att positionera sig som den latinamerikanska ekonomin med högsta skuldsättning.
Efter landets inträde i Internationella valutafonden, under 1950, multiplicerade militären som var i regeringen nivån på argentinsk skuld med 18 gånger. Och är det, trots att Argentina minskat skuldsättningsnivån till 57 miljoner dollar, ökade Argentina sin skuld till nivåer nära 1000 miljoner dollar. Vi talar om en tillväxt som, som man kan se, är oerhört exponentiell.
Men återigen stannade problemen inte där. Under 60- och 70-talet, med militärens återkomst till makten, upplevde den argentinska ekonomin återigen en ny period av allvarlig skuldsättning. För att få en uppfattning talar vi om det faktum att den argentinska ekonomin på bara två decennier multiplicerade sin skuldnivå med 40. Det vill säga på 20 år gick den argentinska ekonomin från att presentera "måttliga" skuldnivåer till att presentera skuld som i början av 1980-talet stod på 44 miljarder dollar. En skuldnivå som till slut orsakade en stor standard, och drog landet in i en ekonomisk kollaps under år 89.
Under 1990-talet, med kollapsen och peronisternas ankomst till makten, var skuldnivån inte bara måttlig, utan de fortsatte att öka. Den oändliga historien om skulden i Argentina ledde till att landet, för att begränsa den hyperinflation som landet upplevde, fixade paritet i sin valuta med dollarn, samt tredubblade sina skuldnivåer och placerade dem på 150 000 miljoner dollar . På några år tredubblade Argentina sin skuld igen, vilket skulle leda till en ny kollaps 2002. En kollaps känd som "den stora fallissemanget".
En ohållbar skuld
Efter ett tjugonde århundrade med stor skuldsättning, som vi har sett, innebar det tjugoförsta århundradet ingen stor förändring för den argentinska ekonomin. Vi pratar om hur skulden i Argentina gick från 180 000 miljoner dollar till 240 000 miljoner dollar under Kirchners stadium. Skuldnivåer som, även om de var i reala termer och i förhållande till BNP, minskade särskilt, men som fortsatte att öka vikten av en ostoppbar skuld som fortsatte att växa.
Och det var med Mauricio Macris ankomst till makten, att den räddning som han begärde från IMF placerade den argentinska skulden på 320 000 miljoner dollar och därmed höjde landets skuld till sin maximala topp. En skuld som redan översteg 90% av BNP och som placerade den argentinska ekonomin i en mycket komplicerad situation när det gäller skuldsättning, såväl som begränsad på grund av oförmågan att ta mer skulder, liksom att möta sina tidigare borgenärer.
Detta orsakade att Internationella valutafonden, med tanke på situationen som landet gick igenom de senaste åren, var tvungen att ingripa och sökte en lösning för att lösa vad som skulle vara den högsta skulden på hela Latinamerika. En situation där IMF har fördjupat sig redan i vår nuvarande. Den multilaterala organisationen, som står inför den ohållbara skulden, har förmedlat för att söka lösningar för att få landet ur ett problem som vid den här tiden inte kan bli värre.
Bland de åtgärder som antagits har byrån främjat ett uttag med privata fordringsägare, eftersom även om Argentinas vilja är att betala tillbaka skulden och hantera den, är landets betalningsförmåga allvarligt begränsad, vilket förmå landet att hantera det. en enorm situation. Situationen som Argentina går igenom, med en BNP i lågkonjunktur, har orsakat oförmågan att klara av skuldnivåerna förvärrats, vilket orsakat behovet av omförhandling som den enda vägen ut.
En omförhandling som pågår, med närvaron av IMF för att prata med innehavarna av argentinska skulder och för att kunna nå frisyravtal som gör att skuldnivåerna i landet kan bli mer hållbara. Skuldsättningsnivåer som kväver dess ekonomi och orsakar en ganska komplicerad situation för ett land som, som vi ser, tar slut på alla vägar för att komma ut ur den stora myran där "det tunga arvet" har satt dem helt och hållet.