Amerikas sanktionsrekord är inte nytt. Nyligen har regeringen med Trump som ordförande infört nya sanktioner som lämnar den venezuelanska ekonomin i en ännu mer känslig situation.
I mer än ett decennium har den amerikanska regeringen tillämpat sanktioner mot venezuelanska medborgare och den venezuelanska regeringen med hänvisning till oansvariga metoder. Dessa sanktioner inkluderar sanktioner relaterade till terrorism, narkotikahandel, kränkning av mänskliga rättigheter, korruption och människohandel.
Enligt Förenta staternas finansdepartement finns för närvarande 112 sanktioner öppna för individer och staten har nekat visum till hundratals medborgare relaterade till de tidigare rapporterade aktiviteterna.
Den 28 januari 2019 tillkännagav Trump-administrationen därför sanktioner mot Petróleos de Venezuela SA, känd under dess akronym som PdVSA. Sanktioner som han införde, låt det sägas, efter Donald Trumps uttalanden som erkände Juan Guaidó, president för nationalförsamlingen, som tillfällig president i Venezuela. Därmed upphör erkännandet av Nicolás Maduro som den legitima presidenten för nationen.
Början av sanktionerna
Även om USA: s sanktioner mot den venezuelanska ekonomin verkar som något nytt, är de i verkligheten inte. Sedan 2006 har sanktioner tillämpats för metoder som huvudsakligen är relaterade till narkotikahandel och terrorism. Enligt USA: s regering samarbetade inte den venezuelanska regeringen i kampen mot terrorism och de blockerade transaktioner av denna typ.
I linje med den hårda ekonomiska krisen som Venezuela har upplevt de senaste åren, minskade vapeneimporten -Venezuela den största vapeneimportören i Latinamerika under perioden 2009–2013- av Venezuela minskade med 83% under 2014-perioden 2018 jämfört med de fyra föregående åren.
Det viktigaste drabbade landet har varit Ryssland, som har sett 96% av vapenexporten till Venezuela avdunsta.
Senare, 2017, införde Bryssel vid roret i europeiska länder också sanktioner mot vapenhandeln för att förhindra förtryck mot protester som de ansåg demokratiska. Sanktioner som har utvidgats hittills, eftersom de anser att situationen, långt ifrån förbättras, har fortsatt att försämras.
Korruption, kränkning av mänskliga rättigheter och odemokratiskt beteende
Mot 2014 och 2015, fortfarande i Obama-eran, som ett resultat av vad USA betraktade som odemokratiskt beteende, kränkning av mänskliga rättigheter och relaterat till korruption, blockerade det tillgångar och nekade visum till vissa ledare.
Obama-administrationen begränsade visumet och frystes tillgångarna för 7 venezuelanska medborgare. Av de sju tillhörde sex de väpnade styrkorna och en var åklagare. Däremot har Trump-administrationen ökat sanktionerna mot 75 medlemmar av den venezuelanska regeringen och officerare för de väpnade styrkorna. Tjänstemän är bland annat Nicolás Maduro, direktören för centralbanken i Venezuela (BCV), medlemmar av högsta domstolen och utrikesministern. De har alla sina tillgångar frysta.
Sanktioner mot oljesektorn och blockering av finansiering
I augusti 2017 införde USA de sanktioner som har påverkat Venezuela mest utan tvekan. Donald Trump blockerade tillgången till USA: s finansmarknader av Venezuelas regering, inklusive företaget PdVSA. Naturligtvis med vissa undantag, som anges i rapporten, i avsikt att minimera effekterna på den venezuelanska befolkningen och skydda Förenta staternas intressen. Undantagen är:
- Den venezuelanska regeringen kan finansiera sig själv så länge skulden har en löptid på mindre än 30 dagar.
- Petróleos de Venezuela SA (PdVSA) kan förlänga denna löptid upp till 90 dagar.
Utan finansiering på finansmarknaderna, med blockerade konton och begränsad tillgång till dollar, har det venezuelanska landet tvingats ge upp nödvändigheter som är lika grundläggande som el.
I mars 2018, i ett försök av Nicolás Maduros regering att kringgå sanktioner genom kryptokurrency som kallas 'Petro' - en digital valuta som stöds av olja - blockerade USA återigen transaktioner. Enligt Donald Trump var skapandet av "Petro" inget annat än en strategi för att erhålla dollar.
I den meningen har Venezuelas oljeproduktion, som representerar en viktig inkomst för landet, sedan de hårdaste ekonomiska sanktionerna införts sjunkit till historiska nedgångar. Med tanke på 1960-talet inser vi att Venezuela aldrig, under de senaste 60 åren, skulle ha producerat så lite olja. Samtidigt har Venezuelas vikt i den totala oljeproduktionen i Organisationen för oljeexporterade länder (OPEC) minskat från 9,8% 2009 till 4% under första kvartalet 2019.
Om vi fokuserar lite på målet och analyserar månadsdata kan vi se hur, även om sanktionerna mot PdVSA har haft en otvivelaktig effekt, hade oljeproduktionen redan minskat tidigare. Specifikt från 2006 till 2017, den dag då sanktionen införs mot PdSVA, hade oljeproduktionen redan sjunkit med 22%. Efter sanktionerna har nedgången inneburit en minskning av produktionen med 60%.
USA ansvarar för den biten av kakan, men i vilken utsträckning påverkar olja Venezuela?
Med data från 1980 kan vi skymta förhållandet mellan den ekonomiska tillväxten i Venezuela och den vikt som oljeproduktionen har haft i dess ekonomi. Produktionsvikten gick från 24% 2011 till 9% före 2016. Vilket innebär att den venezuelanska ekonomin, liksom oljans bidrag, hade minskat sedan 2012. I slutet av 2019, om detta fortsätter, med hänsyn till uppgif.webpterna för första kvartalet 2019 om oljeproduktion kan peso sjunka så mycket som 7%.
Kan olja sjunka den venezuelanska ekonomin?
För att se i vilken utsträckning variationer i oljeproduktion kan påverka Venezuelas bruttonationalprodukt (BNP) har vi mätt förhållandet som har funnits under de senaste 40 åren. Det vill säga vad som händer när produktionen (uppmätt i miljoner dollar i köpkraftsparitet eller PPP) ökar och vad som händer när den faller.
Från föregående diagram kan vi dra två tydliga slutsatser. Å ena sidan kan variationer i oljeproduktionen historiskt förklara 12% av variationen i bruttonationalprodukten (BNP). Detta mäts med R2. Vilket tyder på att olja är viktigt men det är långt ifrån allt. Samtidigt indikerar den andra slutsatsen att det uppenbarligen finns ett positivt förhållande. Det betyder att BNP är mer benägna att minska när oljeproduktionen sjunker och BNP är mer sannolikt att öka när produktionen ökar.
Enligt regressionsmodellen ökar BNP, ceteris paribus, med 0,12% för varje 1% som oljeproduktionen ökar (i PPP-dollar). Eller sett från dagens perspektiv, för varje 1% minskning av oljeproduktionen (i PPP-dollar) kommer BNP att minska, ceteris paribus, med 0,12%. Till exempel, om oljeproduktionen ökar med 10% beräknas BNP växa, ceteris paribus, med 1,2%. Sedan 2011 har vi tagit fram en graf för att se i vilken utsträckning variationen i oljeproduktion har bidragit till BNP enligt modellen.
Alla modeller ska sägas, med tanke på att justeringsnivån den är mycket liten, förutsäger den väldigt dåligt. Och det förutsäger mycket dåligt, just för att utvecklingen av den ekonomiska aktiviteten i Venezuela inte kan förklaras uteslutande med olja. Det är därför felaktigt att tro att sanktionerna mot PdVSA är orsaken till nedgången i den ekonomiska aktiviteten.
Förutom olja infördes också sanktioner mot Venezuelas regering. Inför den tekniska och juridiska oförmågan att finansiera sig på marknaderna har Venezuela fallit i konkurs. En annan fråga skulle vara, även om detta inte faller inom det ekonomiska området, att diskutera lagligheten eller inte USA: s sanktioner mot Venezuela.
Är de amerikanska sanktionerna mot Venezuela lagliga?
Oavsett vilken synpunkt vi tänker på sanktioner är en sak tydlig: sanktioner är olagliga enligt internationell rätt. Detta är åtminstone vad stadgan för organisationen av amerikanska stater (OAS) anger. I kapitel IV dikteras artiklarna 19 och 20:
- Artikel 19. Ingen stat eller grupp av stater har rätt att ingripa, direkt eller indirekt, av någon anledning, i en annan stats interna eller externa angelägenheter. Den tidigare principen förbjuder inte bara väpnad intervention utan också någon annan form av inblandning eller försök till hot mot statens personlighet eller mot dess politik, ekonomi och kultur.
- Artikel 20. Ingen stat får använda eller uppmuntra användningen av tvångsåtgärder av politisk eller ekonomisk karaktär i syfte att tvinga fram en annan stats suveräna vilja och få fördelar av något slag från den.
USA undertecknade detta fördrag, ratificerade det och deponerade det.